HFD:2006:58

Miljöskyddslagen - Kommunala miljöskyddsföreskrifter - Kommunens kompetens - Kommunens behörighet att utfärda föreskrifter - Förhållande till grundlagen, lag, förordning och EU-direktiv - Produktionsdjur - Upplagring och spridning av gödsel - Regional miljöcentral - Besvärsrätt

Det var i sig möjligt att i kommunala miljöskyddsföreskrifter ta in föreskrifter som var strängare än bestämmelserna i statsrådets förordning om begränsning av utsläpp i vatten av nitrater från jordbruket (931/2000). Följaktligen var det inte heller i sig förbjudet att utfärda kommunala miljöskyddsföreskrifter som gjorde de riktgivande kraven i en förordning eller ett direktiv till bindande förpliktelser. Att en med kommunala miljöskyddsföreskrifter genomförd ändring av riktgivande krav till bindande föreskrifter eventuellt påverkade t.ex. stöden till gårdsbruksföretaget hade ingen omedelbar betydelse i sammanhanget.

I miljöskyddslagen hade förutsatts att allmänna rättsregler för hela landet skulle utfärdas genom förordningar, som skulle kompletterade lagen. Å andra sidan kan enligt 19 § 1 mom. i miljöskyddslagen föreskrifter även utfärdas att gälla hela kommunens område. Föreskrifternas innehåll skulle bedömas med hänsyn till kravet att föreskriften skall vara behövlig för verkställigheten av miljöskyddslagen. Bestämmelserna i 15 och 18 § i grundlagen om egendomsskydd och näringsfrihet förutsatte att föreskrifterna inte oskäligt och oproportionerligt skulle försvåra nyttjande av egendom och näringsverksamhet, utan behovet av föreskrifter i syfte att hindra förorening av miljön skulle vägas mot det ansvar för miljön om vilket bestäms i 20 § i grundlagen. För att en enskild föreskrift skulle anses laglig förutsattes att de behövdes i de lokala förhållandena.

Ärendet gällde även den regionala miljöcentralens besvärsrätt.