KHO:2007:58

Markanvändning och byggande - Ärende som gäller undantag - Beslut efter anslag - Besvärsanvisning - Bristfällig besvärsanvisning - Elektronisk kommunikation - Avsaknad av kontaktuppgifter för elektronisk kommunikation - Besvärstid - Inverkan av felaktig besvärsanvisning

I den besvärsanvisning som har fogats till Ålands förvaltningsdomstols beslut hade nämnts rätt besvärsinstans, det vill säga högsta förvaltningsdomstolen, samt att besvärsskriften skulle tillställas högsta förvaltningsdomstolen inom en besvärstid som räknades från den dag då beslutet anslogs. I besvärsanvisningen hade dock inte informerats om möjligheten att i enlighet med 7 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet tillställa högsta förvaltningsdomstolen besvärsskriften även på elektronisk väg. Till följd av ovan nämnda brist hade besvärsanvisningen därför varit felaktig på det sätt som avses i 30 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Med avvikelse från vad som nämnts i besvärsanvisningen hade besvärsskriften tillställts Ålands förvaltningsdomstol, som hade överfört den till högsta förvaltningsdomstolen. Med hänsyn till att förseningen enligt den utredning som inhämtats i ärendet inte hade berott på ovan nämnda brist utan på en annan orsak, var det inte fråga om en sådan i 30 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen avsedd situation i vilken besvär inte avvisas utan prövning trots att besvär har anförts med anlitande av ett felaktigt förfarande.

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 7 § 2 mom.
Förvaltningsprocesslagen 22, 26 § 1 mom., 29 § 1 och 2 mom., 30 § 1 och 2 mom. och 51 § 2 mom.

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Kommunfullmäktige i Saltvik har 20.3.2006 beslutat bevilja A Ab undantagstillstånd till tätbebyggelse för uppförande av en verkstads- och lagerbyggnad om 387 m² på fastigheten Fridhem RN:r 3:147 i Haraldsby by i Saltvik.

Ålands förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut på de grunder som framgår av beslutet förkastat B:s besvär över beslutet.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

B har i sina besvär yrkat att högsta förvaltningsdomstolen skall upphäva Ålands förvaltningsdomstols och Saltvik kommunfullmäktiges beslut. Dessutom har B yrkat att Saltviks kommun skall åläggas att ersätta hans rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen jämte laga ränta. I grunderna för besvären har B upprepat allt som han har anfört i Ålands förvaltningsdomstol.

Som svar på högsta förvaltningsdomstolens begäran om komplettering av besvären har B tillställt högsta förvaltningsdomstolen en tilläggsskrivelse, i vilken han bland annat har förklarat att han har utgått från att besvären skulle lämnas till förvaltningsdomstolen, vari han uppenbart har misstagit sig.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens begäran om komplettering av besvären har dessa inkommit till högsta förvaltningsdomstolen först 1.12.2006. Besvärsskriften har dock redan flera dagar tidigare lämnats till Ålands förvaltningsdomstols kansli.

I ärendet skall i detta avseende iakttas 29 § i förvaltningsprocesslagen samt 15 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Ändringssökanden har inte heller på det sätt som avses i förvaltningslagen hänvisats till behörig myndighet och besvären har inte heller utan dröjsmål överförts till behörig myndighet. Besvären skall därför anses ha inkommit i rätt tid.

I den besvärsanvisning som Ålands förvaltningsdomstol har fogat till sitt beslut har inte angivits att besvären även kan faxas till högsta förvaltningsdomstolen eller sändas med elektronisk post enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.

Något anslag om att beslutet meddelas har inte på behörigt sätt funnits på någon anslagstavla, varför besvärstiden således inte har börjat löpa.

Kommunstyrelsen i Saltviks kommun har givit en förklaring i vilken den i första hand har yrkat att B:s besvär lämnas utan prövning, eftersom det har inlämnats för sent. I andra hand har kommunstyrelsen yrkat att besvären förkastas såsom grundlösa. Även yrkandet om ersättning för rättegångskostnader skall förkastas. I sin förklaring har kommunstyrelsen anfört bland annat att av besvärsanvisningen entydigt framgår besvärstiden och den riktiga mottagaren för besvären. Att besvären försenats måste därför läggas enbart B själv till last.

A Ab har givit en förklaring i vilken bolaget har yrkat att B:s besvär avvisas utan prövning. Dessutom har bolaget yrkat att B åläggs att stå för A Ab:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen jämte laga ränta. Bolaget har bland annat anfört att besvärsanvisningen inte på något sätt kan anses ha varit otydlig eller missvisande. B har inte heller själv påstått att han skulle ha missuppfattat besvärsanvisningen i sig, enbart att han själv har haft en felaktig utgångspunkt när det har gällt platsen dit besvären skall lämnas.

B har i sitt genmäle upprepat vad han tidigare har anfört och yrkat att A Ab:s yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader skall förkastas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen avvisar besvären utan prövning.

2. B:s och A Ab:s yrkanden på ersättning för rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen förkastas.

Motiveringar

1. I 7 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet föreskrivs att, om rättelseyrkanden får framställas eller besvär anföras också på elektronisk väg hos en myndighet, skall behövliga adressuppgifter finnas i anvisningen om rättelseyrkande eller besvärsanvisningen. I övrigt tillämpas i fråga om framställande av rättelseyrkanden och anförande av besvär vad som föreskrivs särskilt.

I 29 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen föreskrivs att, om besvär på grund av ett uppenbart misstag eller av okunskap har anhängiggjorts hos en myndighet som inte är behörig att behandla besvären, kan myndigheten överföra besvären till behörig myndighet. Då frågan om vilken myndighet som är behörig är uppenbart klar behöver beslut om avvisande av besvären inte fattas. Ändringssökanden skall informeras om överföringen. Enligt 2 mom. i samma paragraf anses den stadgade fristen ha iakttagits, om besvärsskriften har inkommit till rätt myndighet inom besvärstiden.

I 30 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen föreskrivs att, om besvär har anförts genom fel förfarande på grund av att besvärsanvisning saknats eller varit felaktig, skall besvären inte på denna grund lämnas utan prövning. Om besvär av en i 1 mom. nämnd orsak har anhängiggjorts vid fel myndighet eller om besvärsskriften har tillställts fel myndighet, skall enligt 2 mom. i samma 30 § myndigheten överföra besvärsskriften till rätt myndighet. Ändringssökanden skall informeras om överföringen.

För att bevara sin talan hade B enligt den besvärsanvisning som fogats till Ålands förvaltningsdomstols beslut bort tillställa högsta förvaltningsdomstolen sin besvärsskrift inom 30 dagar från den dag då beslutet meddelades, sagda dag inte medräknad. Besvärsskriften borde alltså ha tillställts högsta förvaltningsdomstolen senast torsdagen 30.11.2006. Besvärsskriften har kommit hit fredagen 1.12.2006 och sålunda efter besvärstidens slut.

I den besvärsanvisning som har fogats till Ålands förvaltningsdomstols beslut har nämnts rätt besvärsinstans, det vill säga högsta förvaltningsdomstolen, samt att besvärsskriften skall tillställas högsta förvaltningsdomstolen inom en besvärstid som räknas från den dag då beslutet anslagits. Av besvärsanvisningen framgår också att besvärsskriften sänds på avsändarens ansvar.

I den besvärsanvisning som har fogats till Ålands förvaltningsdomstols beslut har dock inte informerats om möjligheten att i enlighet med 7 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet tillställa högsta förvaltningsdomstolen besvärsskriften även på elektronisk väg.

Till följd av ovan nämnda brist har besvärsanvisningen därför varit felaktig på det sätt som avses i 30 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Med avvikelse från vad som nämns i besvärsanvisningen har besvärsskriften tillställts Ålands förvaltningsdomstol, som har överfört den till högsta förvaltningsdomstolen. Med hänsyn till att förseningen enligt den utredning som inhämtats i ärendet inte har berott på ovan nämnda brist utan på en annan orsak, är det inte fråga om ensådan i 30 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen avsedd situation i vilken besvär inte avvisas utan prövning trots att besvären har anförts med anlitande av ett felaktigt förfarande.

När besvärsskriften på ovan beskrivet sätt har inkommit till högsta förvaltningsdomstolen efter besvärstidens utgång, skall besvären avvisas utan prövning, med stöd av vad som föreskrivs i 22 §, 26 § 1 mom. och 51 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

2. Med beaktande av utgången i målet och med hänsyn till vad som bestäms i 74 § i förvaltningsprocesslagen skall ingen ersättning utdömas till B för rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen. Med beaktande av målets natur och med hänsyn till vad som bestäms i 74 § i förvaltningsprocesslagen skall ingen ersättning utdömas till A Ab för rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

I ärendets avgörande har deltagit president Pekka Hallberg och förvaltningsråden Pekka Vihervuori, Kari Kuusiniemi, Tuula Pynnä och Riitta Mutikainen. Föredragande i ärendet var Petteri Leppikorpi.