11.4.2014/1249

A, som var utvecklingsstörd och autistisk, hade bott i staden H tillsammans med sina föräldrar. A hade med en samkommun för specialomsorger om utvecklingsstörda ingått ett avtal om fortlöpande hyresförhållande och lämnat sitt barndomshem i staden H för att bo i ett stödboende där samkommunen tillhandahöll tjänster för långtidsboende i staden K. Därefter, men innan A hade fyllt 18 år, flyttade A:s föräldrar till staden R.

Staden H yrkade att staden R skulle ersätta staden H för kostnaderna för specialomsorgerna om A från och med dagen när A:s föräldrar hade flyttat till R. Enligt staden H hade A:s hemkommun ändrats när föräldrarnas hemkommun ändrades, med beaktande av att A till följd av sina familjeförhållanden hade nära band till staden R. A besökte regelbundet sina föräldrar och tillbringande veckoslut där. Förvaltningsdomstolen avslog H stads ansökan, med vilken staden anhängiggjort ärendet som förvaltningstvistemål.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A i syfte att bli självständig hade flyttat från sitt barndomshem innan han fyllt 18 år och innan hans föräldrar hade flyttat från H stad. Under dessa förhållanden hade föräldrarnas flyttning inte påverkat A:s hemkommun. H stads ansökan, med vilken ärendet anhängiggjorts som förvaltningstvistemål, skulle således avslås. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde förvaltningsdomstolens slutsats.

Socialvårdslagen 13 § 1 mom. 1 punkten, 14 § 1 mom. och 17 § 2 mom.

Lagen om hemkommun 2 §

Se även HFD 2012:116 och HFD 4.8.2004 liggarnummer 1775

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Anne E. Niemi, Eija Siitari, Tuomas Lehtonen, Outi Suviranta och Janne Aer. Föredragande Marja-Liisa Judström.