5.2.2016/350

A och B hade 18.11.2010 köpt en fastighet av L:s kommun. Efter att A och B hade begärt att kommunen skulle köpa tillbaka fastigheten, hade kommunens tekniska nämnd 23.1.2014 beslutat att kommunen inte skulle göra det. A:s och B:s begäran om omprövning av nämndens beslut från 23.1.2014 hade avslagits av nämnden 20.2.2014. Enligt den besvärsanvisning som nämnden fogat till sitt beslut kunde ändring i beslutet sökas genom kommunalbesvär hos Kouvola förvaltningsdomstol.

A och B anförde besvär hos förvaltningsdomstolen över tekniska nämndens beslut av 23.1.2014. Förvaltningsdomstolen avvisade besvären utan att pröva dem, eftersom det var fråga om en ren avtalsrättslig tvist och A och B inte hade anfört sådana i kommunallagen avsedda besvärsgrunder som kunde prövas som kommunalbesvär. Förvaltningsdomstolen förpliktade dock L att ersätta A:s och B:s rättegångskostnader med 1 000 euro och avslog i övrigt deras yrkande om ersättning av rättegångskostnader på den grunden att tvister som gäller privaträttsliga avtal behandlas av allmänna domstolar och att den besvärsanvisning som fogats till den tekniska nämndens beslut således delvis hade varit felaktig.

Kommunstyrelsen i L överklagade förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen bland annat till den del som L:s kommun av förvaltningsdomstolen hade ålagts att ersätta A:s och B:s rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ändring i en kommunal myndighets, i detta fall tekniska nämndens, beslut enligt 90 § 1 mom. i kommunallagen söks hos förvaltningsdomstolen genom kommunalbesvär. Besvär över beslutet får anföras på de grunder som nämns i 90 § 2 mom. i kommunallagen, även om själva tvisten om avtalet inte kan prövas i förvaltningsprocessuell ordning, utan ett avgörande i en sådan tvist i allmänhet kan fås av tingsrätten. Med hänsyn till vad som konstaterats ovan och eftersom enligt 47 § 1 mom. i förvaltningslagen en besvärsanvisning hänför sig uttryckligen till anförande av besvär och till innehållet i en sådan inte hör att ge vägledning om hur ett privaträttsligt tvistemål kan anhängiggöras genom stämningsansökan i tingsrätten, var den besvärsanvisning som tekniska nämnden hade fogat till sitt beslut med anledning av omprövningsyrkandet inte felaktig på den grund som förvaltningsdomstolen hade nämnt, det vill säga att tvister som gäller privaträttsliga avtal avgörs av allmän domstol. Eftersom den besvärsanvisning som tekniska nämnden fogat till sitt beslut var laglig och med beaktande av förvaltningsdomstolens avgörande i huvudsaken var det inte oskäligt att A och B blev tvungna att själva stå för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes till den del som L:s kommun hade ålagts att ersätta A:s och B:s rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen med 1 000 euro.

Förvaltningsprocesslagen 74 § 1 mom.

Kommunallagen 90 § 1 och 2 mom.

Förvaltningslagen 47 § 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Irma Telivuo, Anne E. Niemi, Sakari Vanhala, Alice Guimaraes-Purokoski och Outi Suviranta. Föredragande Riitta Kreula.