20.4.2016/1509

A Ltd hade grundat en filial som var registrerad i Finland. Hos filialen arbetade kontinuerligt i olika kunduppdrag arbetstagare som A Ltd hade sänt ut för att arbete i Finland, i allmänhet 6–24 månader åt gången. I avtalet mellan filialen och de från utlandet utsända arbetstagarna hade avtalats att i beskattningens skulle tillämpas nettoavlöning enligt en så kallad skatteutjämningspolitik (tax equalization). Detta innebar att filialen av arbetstagarnas lön innehöll endast ett belopp som motsvarade skatten i deras hemland och för arbetstagarnas räkning betalade den skatt som i Finland skulle betalas på lönen. Filialen hade gett en utomstående serviceproducent i uppdrag att sätta upp de till Finland utsända arbetstagarnas skattedeklarationer. För denna tjänst fakturerade serviceproducenten filialen på ett fast arvode per deklaration.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det objektiva innehållet i tjänsten var att fullgöra arbetstagarens skyldighet att lämna skattedeklaration enligt 7 § i lagen om beskattningsförfarande. Anskaffningen av tjänsten ansågs inte hänföra sig till filialens skattepliktiga rörelse på det sätt som avses i 102 § i mervärdesskattelagen. Den omständigheten att det av praktiska skäl var motiverat att arbetsgivaren såg till att skattedeklarationerna gjordes föranledde inte en annan bedömning av saken. Filialens besvär avslogs.

Debitering av mervärdesskatt för räkenskapsperioden 1.4.2009–31.3.2010.

Mervärdesskattelagen 102 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom.

Mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG artikel 168 stycke a

Unionens domstols dom i målet C-104/12, Becker

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Marita Eeva.