5.10.2017/4927

Migrationsverket hade lämnat den iranska medborgaren A:s ansökan om internationellt skydd utan prövning och med hänvisning till ansvarsbestämningsförordningen beslutat att avvisa henne till Bulgarien. Innan det hade A i Finland ingått äktenskap med en afghansk man B, som hade kontinuerligt uppehållstillstånd, och de hade tillsammans fått barnet C.

Finland var inte direkt ansvarig för prövning av ansökan om internationellt skydd på någon av grunderna i ansvarsbestämningsförordningen.

Frågan gällde om Finland med undantag från huvudregeln i ansvarsbestämningsförordningen med hänvisning till klausulen om diskretionär bedömning och med beaktande av alla omständigheter i ärendet var ansvarig för prövning av ansökan om internationellt skydd som tredjelandsmedborgaren A gjort för sin egen och sitt minderåriga barns del i Finland.

Ett sammandrag från socialarbetet hade erhållits i ärendet. Enligt sammandraget led A av depression och självmordstankar. Hon hade fått mottagningstider till psykolog och sökt hjälp. Familjesammanhållningen mellan A och C samt B och hans äldre barn var stark.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg på basis av den utredning som erhållits om A:s psykiska hälsa att hon var i behov av stöd. Hon hade gått på psykologmottagning i Finland och en plan för att stöda hennes psykiska och fysiska hälsa hade gjorts upp. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det både gällande ändringssökanden själv och hennes barn förelåg sådana humanitära skäl med beaktande av rätten till familjeliv och barnets bästa att deras asylansökan skulle prövas i Finland.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (den omarbetade ansvarsbestämningsförordningen, den s.k. Dublin III-förordningen) styckena 13, 14, 17, 32 och 39 i förordningens ingress samt förordningens artikel 1, artikel 2.1 g, artikel 3.1, artikel 6.1, artikel 7.2, artikel 12.2, artikel 16, artikel 17 och artikel 20.3

Utlänningslagen 103 § 2 punkten, 146 § 1 mom. och 148 § 2 mom.

Unionens domstols dom i de sammansatta ärendena C-411/10 och C493/10, styckena 55, 64–66 och 68

Ärendet har avgjorts av justitieråden Matti Pellonpää, Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander och Tuomas Kuokkanen. Föredragande Anna Mähönen.