30.10.2017/5490

En förvaltningsdomstol hade med stöd av 193 § i markanvändnings- och bygglagen avvisat ändringssökandenas besvär över ett planeringsbehovsavgörande, som gäller uppförande av fyra vindkraftverk. Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till vilken betydelse det vid bedömningen av ändringssökandenas rätt att anföra besvär skulle anses ha att den tilltänkta utbyggnaden av vindkraft eventuellt betydde att det fanns behov av planera utbyggnaden genom planläggning. Särskilt gällde det att avgöra om ett eventuellt behov av planering genom planläggning innebar att i en situation som denna skulle de som skulle ha haft besvärsrätt över ett planläggningsavgörande ha besvärsrätt över planeringsbehovsavgörandet. Skulle besvärsrätten komma att bestämmas på samma sätt som när besvär anförs över ett planläggningsavgörande, skulle detta innebära att alla kommunmedlemmar skulle ha besvärsrätt och att besvärsslaget skulle vara kommunalbesvär, inte förvaltningsbesvär.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att om rätten att anföra besvär över ett beslut som gällde ett planeringsbehovsavgörande i vissa situationer anses följa gränserna för rätten att anföra besvär över planläggningsavgöranden, innebär detta en avvikelse från den på ärendekategorier baserade regleringen av besvärsrätten i markanvändnings- och bygglagen. En sådan tolkning av besvärsrätten, som inte heller får stöd av lagens ordalydelse, kunde således inte omfattas utan särskilt vägande skäl, som skulle ha sin grund i att ändringssökandens behov av rättsskydd ska tillgodoses. Eftersom kretsen av dem som skulle anses ha besvärsrätt enligt 193 § i markanvändnings- och bygglagen kunde bestämmas så att man i stor utsträckning kunde beakta särdragen hos det projekt som planeringsbehovsavgörandet möjliggjorde samt projektets förutsedda konsekvenser, ansågs det inte finnas några sådana särskilt vägande och på ändringssökandenas behov av rättsskydd baserade skäl vilka skulle ha förutsatt en vidare tolkning av besvärsrätten än vad som föreskrivs i nämnda paragraf.

Markanvändnings- och bygglagen 137 §, 188 § 1 mom. och 193 §

Se och jfr t.ex. avgörandet HFD 2009:48, enligt vilket besvärsrätten i ett bygglovsärende reglerades av 193 och inte 192 § i markanvändnings- och bygglagen i en situation där en byggnadsåtgärd inte var möjlig utan undantag.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Taina Pyysaari och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.