5.7.2018/3306

Utlänningsärende – Internationellt skydd – Alternativt skydd - Grundad anledning att förmoda att utlänningen utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada – Väpnad konflikt – Allvarlig och personlig fara – Somalia – Galgaduud

Givet: 5.7.2018
Liggarnummer: 3306
Diarienummer: 4744/4/17
ECLI: ECLI:FI:KHO:2018:T3306

Asylsökanden var somalisk medborgare och hemma från Galgaduud-regionen. Sökanden hade som grund för sitt behov av internationellt skydd åberopat hot från al-Shabaab. Migrationsverket hade avslagit sökandens ansökan om internationellt skydd.

Förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären gällande asyl men till övriga delar upphävt Migrationsverkets beslut och återförvisat ärendet för ny prövning.

Förvaltningsdomstolen hade ansett att det inte i ärendet var möjlig att med tillräcklig säkerhet utesluta att sökanden skulle väcka enskilda al-Shabaab medlemmars intresse om han återvände till sin hemtrakt. Förvaltningsdomstolen hade beaktat särskilt sökandens negativa inställning till al-Shabaab, hans tidigare ovilja att ansluta sig till organisationen och påtryckningen mot hans far gällande Koranundervisning. På dessa grunder och med beaktande av aktuell landinformation från sökandens hemtrakt och sökandens personliga omständigheter i sin helhet hade förvaltningsdomstolen ansett att sökanden om han återvände till Somalia i sin hemtrakt skulle utsättas för en i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd risk att lida allvarlig skada (alternativt skydd).

Migrationsverket ansökte om besvärstillstånd i högsta förvaltningsdomstolen och anförde i sina besvär att förvaltningsdomstolen hade tillämpat förutsättningarna för beviljande av alternativt skydd i enlighet med ingressen i 88 § 1 mom. och 3 punkten i utlänningslagen på fel sätt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förutsättningarna för beviljande av alternativt skydd enligt 88 § 1 mom. i utlänningslagen är att det finns grundad anledning att förmoda att utlänningen utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada om han eller hon återsänds till sitt hemland. Eftersom förvaltningsdomstolen i sitt beslut hade ansett att grunderna för alternativt skydd uppfylldes på den grund att det inte i ärendet var möjlig att med tillräcklig säkerhet utesluta att sökanden i sin hemtrakt skulle väcka intresse och utsättas för fara, var förvaltningsdomstolens beslut inte till dessa delar förenligt med förutsättningarna för beviljande av alternativt skydd enligt 88 § 1 mom. i utlänningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde utgående från sökandens personliga omständigheter om det i ärendet fanns grundad anledning att tro att sökanden om han återvände till sin hemtrakt skulle utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada. Med beaktande av sökandens fars ställning som lärare i en Koranskola och det särskilda intresse för honom som al-Shabaab hade visat samt att sökanden motsatte sig al-Shabaabs åsikter och hade vägrat ansluta sig till organisationen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det i ärendet fanns grundad anledning att förmoda att sökanden skulle utsättas för en verklig risk för allvarlig och personlig fara som föranleds av urskillningslöst våld. Slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

Direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, artikel 2 f och artikel 15 c

Utlänningslagen 88 § 1 mom. och 147 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Tuomas Kuokkanen, Anne Nenonen och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Ari Koskinen.

 
Publicerad 5.7.2018