28.6.2019/3077

Enligt 18 b § 1 mom. 1 punkten i medborgarskapslagen kan en utlänning trots vad som föreskrivs i 13 § 1 mom. 6 punkten beviljas finskt medborgarskap, om det är oskäligt svårt för den sökande att sköta ett stadigvarande arbete i huvudsyssla i Finland utan finskt medborgarskap. Syftet med bestämmelsen var att möjliggöra erhållandet av finskt medborgarskap utan språkkunskapsvillkor om skötseln av sökandens arbetsuppgifter var oskäligt svårt utan finskt medborgarskap. Enligt ordalydelsen i bestämmelsen var tillämpningen av bestämmelsen inte begränsad till enbart arbete i arbetsförhållande eller annat tjänsteförhållande, där arbetet utförs för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag. Oberoende av vad som sägs i medborgarskapslagens förarbeten (RP 235/2002 rd) och med tanke på bestämmelsens syfte fanns det inte skäl att begränsa tillämpningen av bestämmelsen endast till arbetsavtalsenligt arbete. Det relevanta gällande bestämmelsens tillämpning var stadigvarande arbete i huvudsyssla i Finland och att skötseln av arbetet var oskäligt svårt utan finskt medborgarskap. Med hänvisning till ovan nämnda borde förvaltningsdomstolen inte ha låtit bli att tillämpa avvikelsen i språkkunskapsvillkoret enligt 18 b § 1 mom. 1 punkten i medborgarskapslagen på sökanden på den grund att han var privatföretagare.

Medborgarskapslagen 13 § mom. 6 punkten och 18 b § 1 mom. 1 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Pekka Aalto. Föredragande Camilla Servo.