1.10.2019/4406

Tjänsteinnehavaren hade beviljat A personlig assistans enligt arbetsgivarmodellen, men så att till en personlig assistent som var familjemedlem eller bodde i samma hushåll inte skulle utgå bland annat ersättning för kvälls-, lördags- eller söndagsarbete. Social- och hälsovårdsnämndens sektion avslog A:s begäran om omprövning. A överklagade beslutet till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen lämnade besvären utan prövning på den grunden att det var fråga om ett ärende mellan assistenterna och staden som gällde en offentligrättslig betalningsskyldighet och därmed skulle behandlas som ett förvaltningstvistemål mellan dem.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ärendet gällde en åt A i enlighet med handikappservicelagen beviljad service i form av personlig assistans. A hade rätt att som klient inom socialvården begära omprövning enligt 50 § i socialvårdslagen av tjänsteinnehavarens beslut som var bindande för och gällde A, och anföra besvär till förvaltningsdomstolen över det beslut som getts med anledning av omprövningen.

Det att staden hade betalat lönen åt A:s personliga assistenter direkt till assistenterna, hade ingen betydelse i frågan. Det var inte fråga om ett ärende som skulle behandlas som ett förvaltningstvistemål mellan de personliga assistenterna och staden. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avvisat A:s besvär. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återförsändes till förvaltningsdomstolen för ny prövning.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 3 § 1 mom., 8 § 2 mom., 8 d § 2 mom. 1 punkten, 17 § och 18 §

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 6 §

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom.

Socialvårdslagen 45 § 1 mom. och 50 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Eija Siitari Petri Helander, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Anna Heikkilä.