10.12.2019/5796

Frågan gällde huruvida det av en asylsökande som gjort en ny ansökan hade kunnat krävas att han under den tid asylansökan är anhängig vänder sig till sitt hemland för att få det resedokument som krävs för beviljande av uppehållstillstånd på grund av studier samt huruvida Migrationsverket hade kunnat bedöma kravet för uppvisande av resedokument i samband med ansökan om uppehållstillstånd på grund av studier trots att den nya ansökan gällande internationellt inte hade avgjorts med ett beslut som vunnit laga kraft. Migrationsverket hade avvisat den nya ansökan gällande internationellt skydd utan prövning på den grunden att ansökan inte innehöll några sådana nya grunder för att få stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att situationen gällande en ny ansökan som inte innehöll några sådana nya grunder för att få stanna i landet som påverkade avgörandet av ärendet skilde sig avsevärt från den situation då behandlingen av den första asylansökan och överklagandet över beslutet inte hade avgjorts med ett beslut som vunnit laga kraft. I den ifrågavarande situationen gällande en ny ansökan hade sökandens behov av internationellt skydd på samma grunder redan en gång prövats och avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft. Därmed fanns det grunder att anse att en asylsökande som gjort en nu avsedd ny ansökan inte var förhindrad från att skaffa ett resedokument genom att vända sig till sitt hemland. Av detta följde att kravet gällande resedokument i samband med ansökan om uppehållstillstånd på grund av studier kunde prövas i situationen i fråga trots att den nya ansökan inte hade avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Utlänningslagen 5 §, 35 §, 40 § 3 mom. 102 § och 103 § (194/2015) 4 punkten

Jmf. HFD 28.12.2017/6741

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannu Ranta, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Monica Gullans. Föredragande Jenny Rebold.