2.4.2020/1511

Närings-, trafik- och miljöcentralen (NMT-centralen) hade förpliktigat ett bolag att lämna in en ansökan om översyn av pappersfabrikens miljötillstånd efter att kommissionen hade fastställt nya BAT-slutsatser i enlighet med industriutsläppsdirektivet om bästa tillgängliga teknik för produktion av massa, papper och kartong. Regionförvaltningsverket hade med anledning av bolagets ansökan fastställt lägre gränsvärden för mängden sediment i pappersfabrikens vattenutsläpp än gränsvärdena enligt BAT-slutsatserna.

Pappersfabrikens vattenutsläpp riktade sig till vattendrag som ingick i ett Natura 2000-område. Grunderna för skyddet av Natura-området var bland annat flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan. För att befrämja flodpärlmusslans förökning hade på området gjorts och var flera åtgärder igång för att säkra stammens livskraftighet och för att återställa den naturliga livscykeln. Efter att laxfiskarnas vandringshinder hade avlägsnats var flodpärlmusslans största hot sedimentföringen i älven. I ärendet skulle på NMT-centralens besvär avgöras om ett beslut om lägre utsläppsgränser än de i slutsatserna angivna gränsvärdena förutsatte en Natura-bedömning enligt naturvårdslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att tillståndsmyndighetens beslut hade gällt en avvikelse från de i kommissionens slutsatser angivna utsläppsgränserna för sediment. Det var därför av betydelse att bedöma konsekvenserna av denna avvikelse. En Natura-bedömning kunde inte i detta sammanhang anses onödig endast på den grunden att det inte skedde någon märkbar förändring i belastningsnivån. I samband med den tidigare ansökan och miljökonsekvensbedömningen (MKB) hade konsekvenserna för Natura-området bedömts utgående från att sedimentföringen låg på en betydligt lägre belastningsnivå. Det lägre gränsvärdet för sedimentföring som bolaget ansökte om skulle ha lett till en över dubbelt så hög belastning jämfört med utsläppsgränserna enligt slutsatserna. I samband med översynen av miljötillståndet hade trots detta inte inlämnats behövlig utredning om pappersfabrikens sedimentförings inverkan på musselstammarna inom Natura-området.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att man utgående från den utredning som inkommit inte kunde utesluta att pappersfabrikens sedimentutsläpp och de i tillståndet fastställda gränsvärdena som var lindrigare än de i slutsatserna fastställda utsläppsgränserna, då de prövades tillsammans med den övriga belastningen, betydligt försämrar de naturvärden som utgör grund för Natura-området. Regionförvaltningsverket borde inte ha fattat beslut om en översyn av miljötillståndet innan en Natura-bedömning enligt 65 § i naturvårdslagen var genomförd. Förvaltningsdomstolens och regionförvaltningsverkets beslut upphävdes och ärendet återförsändes till regionförvaltningsverket för ny prövning.

Miljöskyddslagen 78 § och 80 §

Naturvårdslagen 64 a § och 65 §

Habitatdirektivet (92/43/EEG) art. 6.3

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Pekka Aalto och Juha Lavapuro samt miljösakkunnigråden Mikael Hildén och Anna-Liisa Kivimäki. Föredragande Tuire Taina.