Annat beslut 221/2015

Ärende Besvär som gäller fastställande av vägplan

Ändringssökande 1) A och B, Mariehamn

2) C, Mariehamn

Beslut som överklagas

Ålands landskapsregerings beslut 19.6.2013 nr 19

Ärendets tidigare handläggning

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut fastställt en vägplan för en separat gång- och cykelväg längs landsväg nr 1, sektion 0–3407 på sträckan Möckelö/Flygplatsrondellen–Kungsö vägskäl i Jomala kommun.

Beslutet har fattats enligt den till beslutet fogade åtgärdsförslagslistan. Enligt denna lista har C:s påpekande om vägplantering vid vägen och ersättning för träd och övrig växtlighet beaktats. C:s påpekande om vägändring av privat anslutning och bullerskydd har enligt åtgärdslistan inte beaktats.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

1) A och B har i egenskap av ägare till fastigheten Rönnbacka Rnr 4:26 överklagat landskapsregeringens beslut och i första hand yrkat att Ålands landskapsregerings beslut ska upphävas på den grunden att ändringssökandena drabbas oskäligt av vägsträckningen.

I andra hand har ändringssökandena yrkat att landskapsregeringen ska ersätta dem fullt ut för den stora värdeminskningen av deras fastighet och för alla de direkta och indirekta kostnader som vägbygget föranleder för dem, enligt vad som närmare anförs i besvären. Vidare ska landskapsregeringen åläggas att ersätta det effektiva bullerskydd som ändringssökandena nu har i form av en tät skogs- och buskvall mot lands³vägen.

A och B har också yrkat att Ålands landskapsregering ska åläggas att ersätta deras rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ändringssökandena har fogat fotografier till sin besvärsskrift.

Anläggningen av gång- och cykelvägen för att förbättra trafiksäkerheten på vägsträckan är ett lovvärt syfte. Sträckningen drabbar dock ändringssökandena oskäligt hårt på flera plan. Ändringssökandenas tomt kommer att minska från 3 050 kvadratmeter till cirka 2 250 kvadratmeter, eller med 25 procent. Tomten förlorar hela sin kvarvarande byggrätt och fastighetens försäljningsvärde sjunker. Fastigheten förlorar också sitt naturliga bullerskydd mot landsvägen, som enligt trafikavdelningen trafikeras med 3 500 fordon om dygnet. Det blir också svårt att på den återstående tomtarealen kunna placera de garage och den jordkällare som måste flyttas om gång- och cykelvägen anläggs.

Ändringssökandena har i olika sammanhang för landskapsregeringens företrädare föreslagit en dragning av cykel- och gångvägen som skulle gå närmare landsvägen och eventuellt avskiljas med ett räcke mellan bilväg och cykel- och gångväg. Detta har skett på andra ställen längs den planerade cykel- och gångvägen, till exempel endast några hundra meter från ändringssökandenas fastighet. Då detta inte trots begäran skett vid ändringssökandenas fastighet, anser ändringssökandena att de inte har behandlats likvärdigt med andra fastighetsägare.

2) C har i egenskap av ägare till fastigheten Norra Röjskär Rnr 4:25 överklagat landskapsregeringens beslut och yrkat att landskapsregeringens beslut ska ändras så att C:s påpekande gällande bullerskydd beaktas och att gång- och cykelvägen inte kommer att sträcka sig in på tomtmark. Syn ska hållas på platsen. Ändringssökanden har också yrkat att Ålands landskapsregering ska åläggas att ersätta hans rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Landskapsregeringens beslut uppfyller inte villkoret i 10 § 2 mom. i landskapslagen om allmänna vägar, enligt vilket en väg ska byggas så att ändamålet med vägen uppnås utan att annan åsamkas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt. Genom anläggningen av cykel- och gångvägen helt på vänstra sidan av landsvägen går en ansenlig andel tomtmark av fastigheten Norra Röjskär Rnr 4:25 förlorad, nämligen en cirka 8 meter bred och drygt 200 meter lång del av fastigheten. Markområdet på östra sidan av landsvägen utgörs däremot av skogsmark. Det är också oklart om bullerskyddet kommer att motsvara det nu befintliga bullerskyddet, som träden längs vägen utgör. Ändringssökandens fastighet minskar också i värde.

Landskapsregeringen har inte heller motiverat sitt beslut i enlighet med 40 § i förvaltningslagen för landskapet Åland. För ändringssökanden är det därför oklart på vilka grunder landskapsregeringen beslutat att inte beakta hans förslag.

Enligt 25 § i lagen om enskilda vägar fastställs en vägplan av landskapsregeringen efter att vederbörande kommunfullmäktige har hörts. Landskapsregeringen har inte fått ett utlåtande av kommunfullmäktige i Jomala, utan av kommunstyrelsen. Därmed uppfylls inte lagens krav på att kommunfullmäktige ska höras.

Ålands landskapsregering har inkommit med ett yttrande. Vid uppgörandet av vägplanen har landskapsregeringen följd vad som stadgas i 10 § i landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland och därmed tagit hänsyn till bosättningen och näringslivets behov av säkrare trafik samt att vägen anpassats till miljön och landsväg nr 1, som är en av landskapets fyra huvudvägar. De men som uppstår för markägare vid vägen regleras vid den efterkommande vägförrättningen. Med beaktande av den uppenbara förbättring av trafiksäkerheten som uppnås genom nybyggnaden av gång- och cykelvägen, ska den uppgjorda och fastställda vägplanen förverkligas och ändringssökandenas yrkanden på ändring av vägplanen avslås. Ändringssökandena ska själva stå för sina rättegångskostnader.

A och B har inkommit med ett genmäle. Gång- och cykelvägens nytta för näringslivet i säkerhetshänseende torde vara marginell. För dem som bor vid vägen försämras trafiksäkerheten direkt, eftersom vägen även ska fungera som infartsväg till deras fastigheter. Vägen har inte heller anpassats till miljön. A och B motsätter sig inte cykelvägen i sig, men påpekar att landskapsregeringen inte med ett ord har bemött det obestridliga faktum att ägarna och invånarna vid fastigheterna i området inte har bemötts på enahanda grunder. Även säkerhetsmässigt torde det ha varit bättre att skilja landsvägen från gång- och cykelvägen med ett räcke. Landsvägen hade också relativt lätt kunnat breddas norrut, vilket skulle ha förbättrat sikten och säkerheten på landsvägen.

C har beretts tillfälle till genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte A:s och B:s yrkande om skadestånd.

2. Högsta förvaltningsdomstolen avslår C:s yrkande om förrättande av syn.

3. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver Ålands landskapsregerings överklagade beslut.

4. Ålands landskapsregering åläggs att ersätta A:s och B:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 400 euro och att likaså ersätta C:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 400 euro.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Enligt 75 § i landskapslagen om allmänna vägar ska fråga om ersättning i samband med anläggning av väg avgöras vid vägförrättning eller, när sådan inte verkställs av länsstyrelsen under de förutsättningar om vilka bestäms i nämnda paragraf. Det hör således inte till högsta förvaltningsdomstolens behörighet att pröva A:s och B:s yrkande om ersättning.

2. Enligt 41 § i förvaltningsprocesslagen kan för utredning av ett ärende förrättas syn. Med hänsyn till vad som framgår av utredningen ärendet, kan ärendet avgöras i högsta förvaltningsdomstolen utan att syn behöver förrättas.

3. Enligt 10 § 1 mom. i landskapslagen om allmänna vägar ska vägnätets utbyggnad planeras utgående från en ändamålsenlig avvägning mellan olika samhällsintressen. Härvid ska nödig hänsyn tas till bosättningens och näringslivets behov av trafik samt till vägnätets anpassning till miljön. Planer rörande användningen av närliggande områden för olika ändamål ska likaså beaktas. Enligt 10 § 2 mom. ska väg med beaktande av sträckning, höjdläge och bredd samt övriga omständigheter byggas så att ändamålet med vägen uppnås på ett så förmånligt sätt som möjligt och utan att annan åsamkas större skada eller olägenhet än som är nödvändigt. Förutom till trafiksäkerhet, fastighetsindelning samt trafik- och vägtekniska omständigheter ska hänsyn tas till miljövårdssynpunkter. Väg ska förläggas och byggas så att de olägenheter som vägen och trafiken medför för omgivningen blir så små som möjligt.

Enligt 25 § 2 mom. i landskapslagen om allmänna vägar fastställs vägplan av landskapsregeringen, sedan vederbörande kommuns fullmäktige hörts och ägare av fastighet och andra, vilkas fördel eller rätt kan beröras av planen beretts tillfälle att framställa påminnelser.

Enligt 40 § 1 mom. i förvaltningslagen för landskapet Åland ska ett beslut motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. Har motiveringen utelämnats, bör enligt 40 § 4 mom. myndigheten på begäran av part om möjligt upplysa honom eller henne om dem i efterhand.

Av utredningen i ärendet har inte framgått att landskapsregeringen med sitt överklagade beslut eller på annat sätt skulle ha motiverat sitt beslut att i vägplanen inte beakta ändringssökandenas förslag och påminnelser beträffande bland annat dragningen av gång- och cykelvägen och avskiljande av gång- och cykelvägen från landsvägen med ett räcke. Ändringssökandenas fastigheter berörs direkt av vägplanen.

Med beaktande av ovan nämnda grunder ska landskapsregeringens beslut anses stå i strid med bestämmelsen om skyldighet att motivera beslut enligt 40 § 1 mom. och 4 mom. i förvaltningslagen för landskapet Åland varför det ska upphävas.

4. Med hänsyn till att högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ärendet så som framgår ovan vore det oskäligt om ändringssökandena skulle bli tvungna att själva stå för sina rättegångskostnader. Därför ska Ålands landskapsregering med stöd av 74 § i förvaltningsprocesslagen åläggas att ersätta ändringssökandenas rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen så som framgår av avgörandet ovan.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Janne Aer. Föredragande Freja Häggblom.