Annat beslut 2807/2018

Besvär i hälsoskyddsärende (Kimitoön)

Givet: 12.6.2018
Liggarnummer: 2807/2018
Diarienummer: 108/1/17
ECLI: ECLI:FI:KHO:2018:T2807/2018

Ärende Besvär i hälsoskyddsärende

Ändringssökande A

Beslut som överklagas

Åbo förvaltningsdomstol 9.12.2016 nro 16/0261/1

Ärendets bakgrund och tidigare handläggning

Miljöhälsovårdsnämnden i Lundo i egenskap av Kimitoöns hälsoskyddsmyndighet hade 7.5.2014 beslutat att förbjuda hästhållning på fastigheterna Skeppsholmstorp 322-453-1-115 och Skeppsvik 322-453-2-34 i Kimitoön.

Åbo förvaltningsdomstol hade med sitt beslut 18.6.2015 nr 15/0158/1 avslagit A:s besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen hade med sitt beslut 4.7.2016 liggarnummer 2976 avvisat B:s och hans medparters besvär.

Chefen för hälsotillsynen i Lundo har 31.8.2015 av A:s anmälan beslutat att förbjuda hästhållning på fastigheterna Skeppsholmstorp 322-453-1-115 och Skeppsvik 322-453-2-34 i Kimitoön.

Miljöhälsovårdsnämnden i Lundo har 28.10.2015 avslagit A:s rättelseyrkande.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Åbo förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut avslagit A:s yrkanden på förrättandet av syn och att verkställigheten av beslutet förbjuds. Förvaltningsdomstolen har avslagit A:s besvär samt yrkande på ersättning av rättegångskostnader.

Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:

Tillämpade stadganden i förvaltningsdomstolen

Enligt 1 § 1 mom. i hälsoskyddslagen är syftet med hälsoskyddslagen att upprätthålla och främja befolkningens och individens hälsa samt att förebygga, minska och undanröja sådana i livsmiljön förekommande faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet (hälsoskydd).

Enligt 2 mom. i samma paragraf avses med sanitär olägenhet i hälsoskyddslagen en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö.

Enligt 2 § (763/1994) 1 mom. i hälsoskyddslagen ska en verksamhet som påverkar livsmiljön planeras och ordnas så att befolkningens och individens hälsa upprätthålls och främjas.

Enligt 2 mom. i samma paragraf ska den som utövar verksamhet som påverkar livsmiljön identifiera de risker i verksamheten som orsakar sanitär olägenhet och följa upp de faktorer som påverkar dem (egenkontroll). Verksamheten ska utövas så att uppkomsten av sanitära olägenheter så långt som möjligt förhindras.

Enligt 13 § (24/2006) 1 mom. 4 punkten i hälsoskyddslagen ska verksamhetsidkaren senast 30 dygn innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om förläggande eller ibruktagande av en för hållande av djur avsedd byggnad eller inhägnad på ett detaljplaneområde. Enligt 4 mom. i samma paragraf kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten bestämma att anmälan enligt 1 mom. 4 punkten ska göras också på områden där anmälan anses behövlig på grund av existerande bosättning.

Enligt 15 § 1 mom. (253/2005) i hälsoskyddslagen granskar hälsoskyddsmyndigheten anmälan och fattar beslut med anledning av den. Hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut, efter att ha hört verksamhetsidkaren, meddela föreskrifter som behövs för att sanitära olägenheter ska kunna förebyggas eller, om en sanitär olägenhet inte kan hindras på något annat sätt, förbjuda verksamheten på platsen i fråga.

Enligt 4 § (207/2006) 1 mom. i hälsoskyddsförordningen skall en anmälan enligt 13 § i hälsoskyddslagen göras skriftligen till hälsoskyddsmyndigheten i den kommun på vars område verksamheten skall idkas.

Enligt 2 mom. 1–5 punkterna i samma paragraf skall av anmälan framgå uppgift om var den plats som reserverats för verksamheten är belägen, uppgifter om den tilltänkta verksamheten, utredning om vattenförsörjning, ventilation, avlopp och avfallshantering, verksamhetsidkarens namn, hemort och kontaktuppgifter, samt andra uppgifter som behövs för bedömning av den sanitära olägenheten och eventuella åtgärder som kan vidtas för att förhindra sanitär olägenhet. Enligt 3 mom. skall också behövliga ritningar fogas till anmälan.

Utredning i ärendet

A har sedan år 1992 hållit två hästar cirka två månader om somrarna på fritidsfastigheterna Skeppsholmstorp och Skeppsvik. Fastigheterna är belägna på Kimitoön. På fastigheterna finns bland annat en beteshage, ett litet häststall samt en gödselstad. Chefen för hälsotillsynen och hälsoinspektören i Lundo kommun har hållit en inspektion på platsen 25.9.2015 och mätt avstånden till närmaste objekt som kan störas. Avståndet från stallen till närmaste byggnad var 45 meter. Närmaste brunn var 42 meter från gödselstaden. Närmaste fritidshus var 19 meter från betesmarken och terassen som tillhör huset var cirka 15 meter från betesmarken.

Hästhållningen har i flera år orsakat klagomål av grannarna, som ansett att hästarna och deras spillning lockat till sig råttor, flugor och andra insekter. Ärendet har tidigare behandlats som tillsynsärende och myndigheterna har gett instruktioner åt A om bland annat gödselhanteringen. År 2013 har A uppmanats anmäla hästhållningen till hälsoskyddsmyndigheten i enlighet med 13 § i hälsoskyddslagen. Hälsoskyddsmyndigheten har 7.5.2014 beslutat förbjuda hästhållning på fastigheterna. Åbo förvaltningsdomstol har avslagit A:s besvär med sitt beslut 18.6.2015 nr 15/0158/1. Förvaltningsdomstolens beslut har vunnit laga kraft genom att högsta förvaltningsdomstolen 4.7.2016 har avvisat B:s och hans medparters besvär.

A har anhängiggjort ärendet på nytt 28.6.2015. I sin anmälan har hon bland annat konstaterat att de åtgärder som miljöinspektören föreslagit vid inspektionen i september 2013 har vidtagits. Det har lagats ett tak på gödselplattan och plattans kanter har höjts i skiftet maj/juni 2014. Sprickan i ena kanten reparerades samtidigt.

På grund av den nya anmälan har miljöhälsovårdsmyndigheten begärt ett utlåtande av Kimitoöns miljöinspektör angående hästhållningen. I det 11.8.2015 daterade utlåtandet har miljöinspektören konstaterat att hon varit på inspektion på fastigheterna flera gånger. Orsaken har främst varit att en del grannar har klagat över gödselhanteringen. Miljöinspektören har konstaterat att de brister i gödselhanteringen beträffande gödselstaden som tidigare påpekats av miljöinspektören i Kimitoöns kommun har åtgärdats. Därtill har miljöinspektören uppräknat ett antal krav som måste uppfyllas för att undvika att hästhållningen på fastigheterna orsakar grannarna oskäligt besvär. I utlåtandet har miljöinspektören hänvisat till statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling (1250/2014) samt statsrådets förordning om begränsning av utsläpp i vattnen av nitrater från jordbruket (931/2000).

Chefen för hälsotillsynen har fattat beslut med anledning av anmälan 31.8.2015. Enligt beslutet kan sanitära olägenheter inte hindras på något annat sätt än att förbjuda verksamheten på platsen i fråga. Området är för tätt bebyggt och de krav som miljöskyddsföreskrifterna förutsätter uppfylls inte heller. Miljöhälsovårdsnämnden har med det överklagade beslutet 28.10.2015 avslagit A:s rättelseyrkande. Enligt beslutet har i verksamheten inte skett någon väsentlig förändring jämfört med tidigare anmälan på grund av vilket beslutet att förbjuda hästhållning gjordes år 2014. Kommunens myndigheter skall vid avgörandet av ett tillståndsärende och vid fattande av andra myndighetsbeslut beakta vad som bestäms i miljöskyddsföreskrifter. Kimitoöns miljöskyddsföreskrifter understöder beslutet.

Miljöhälsovårdsnämndens utlåtande

Miljöhälsovårdsnämnden har i sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen anfört bland annat följande: Det överklagade beslutet innehåller ett sakfel. Enligt beslutet är avståndet från beteshagen till hushållsbrunnen 42 meter. Istället ska det stå att avståndet från gödselstaden till C:s hushållsbrunn är 42 meter. Terrängen sluttar mot brunnen. I Kimitoöns miljöskyddsföreskrifter konstateras att en ny gödselstad får, med beaktande av storleken, inte placeras närmare än 50–100 meter från närmaste objekt som kan störas. Miljöhälsovårdsmyndigheten har i ärendet ansett att hushållsbrunnen är ett objekt som kan störas.

Nämnden har konstaterat, att lagen inte kräver att de kommunala tjänsteinnehavare som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet har avlagt läkar- eller veterinärexamen. Det har inte ansetts nödvändigt att begära ett läkarutlåtande i ärendet.

Miljöhälsovårdsnämnden har fattat sitt beslut med stöd av hälsoskyddslagen, i syfte att förebygga en sanitär olägenhet eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö. Miljöföreskrifterna har beaktats vid beslutsfattandet, men enbart dessa utgör inte grunden för beslutet. Motiveringen för beslutet är att med tanke på den täta bosättningen i området kan en sanitär olägenhet inte hindras på något annat sätt. I verksamheten har enligt anmälan inga väsentliga ändringar inträffat jämfört med den tidigare anmälan.

Rättslig bedömning

Innan miljöhälsovårdsnämnden har fattat beslut i ärendet, har det hållits en inspektion på platsen och parterna har fått framföra sina åsikter. Förvaltningsdomstolen anser att ärendet därmed blivit tillräckligt utrett och att det inte funnits behov att begära utlåtande av en veterinär eller läkare.

Miljöinspektören har i sitt utlåtande 11.8.2015 utgått från miljöskyddsbestämmelser. Med beaktande av att det nu är fråga om ett ärende enligt hälsoskyddslagen, kan det inte läggas avgörande vikt på miljöinspektörens utlåtande.

Enligt hälsoskyddslagen avses med sanitär olägenhet en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö. Med sanitär olägenhet avses därmed konkret förekomst av sjukdom, men även att det finns fara eller risk för att en olägenhet för hälsan uppträder.

Fastigheterna Skeppsholmstorp och Skeppsvik ligger på tätt bebyggt område. På området finns såväl fast som fritidsbebyggelse. De avstånd som mätts på platsen påvisar att beteshagen och gödselstaden samt eventuellt hästarna befinner sig mycket nära grannfastigheterna och en hushållsbrunn. A har inte lagt fram utredning om hur hästhållningen skulle ordnas annorlunda än tidigare. Med beaktande av dessa omständigheter föreligger det grunder att anse att hästhållningen på området kan orsaka sanitär olägenhet. Det finns inte skäl att upphäva eller ändra miljöhälsovårdsnämndens beslut. Det finns sålunda inte heller skäl att förbjuda verkställigheten av beslutet.

Rättegångskostnader

Enligt 74 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen är en part skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader. Med beaktande av avgörandet kan det inte anses vara oskäligt att A själv får bära sina rättegångskostnader.

Av förvaltningsdomstolen tillämpade rättsnormer

Hälsoskyddslagen 1 §, 2 §, 13 § 1 och 4 mom. (24/2006) och 15 § 1 mom. (253/2005)

Hälsoskyddsförordningen 4 § 1, 2 och 3 mom.

Förvaltningsprocesslagen 41 § och 74 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Matti Leikkonen (skiljaktig), Kari Kartzell och Veronica Storträsk. Föredragande Ilona Leinonen.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A har i sina besvär primärt yrkat att förvaltningsdomstolens och nämndens beslut upphävs och hon beviljas rätt att hålla högst två hästar maximalt två månader på den cirka 0,5 hektar stora beteshagen tillhörande fastigheterna 322-435-1-115 och 322-453-2-34. Alternativt ska ärendet återförvisas till nämnden för ny handläggning. Det ska hållas syn på platsen. B och hans medparter ska åläggas att solidariskt ersätta ändringssökandes rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen och i högsta förvaltningsdomstolen jämte laga ränta.

Till stöd för sina yrkanden har A anfört bland annat följande:

Hästar har hållits på sitt bete i hagen alltsedan år 1992 och fram till och med år 2013. Alla föreskrifter har följts och de gångna 21 åren med hästhållning visar att den inte åsamkat sanitär olägenhet eller en risk för denna. Det finns inga indikationer för att hästarna under en kort tid på sommaren skulle medföra någon hälsorisk.

De lokala miljömyndigheterna har ansett att hästhållningen kan skötas med de lokala direktiven. Miljöhälsovårdsnämnden i Lundo har haft en striktare linje och ansett att endast ett totalförbud är bra nog. Ett totalförbud för hästhållning i liten skala kan inte vara förenligt ens med 6 § i grundlagen.

Det är inte fråga om något detaljplaneområde och inte heller om någon tätbebyggelse. Området ligger långt ute på landsbygden i en glesbebyggelse. En syn på platsen skulle klargöra saken.

Myndigheterna i olika kommuner har en divergerande syn på reglerna för att hålla sig med två hästar på egen gård. Till exempel Masku kommuns miljömyndigheter lägger största vikten vid grannelagsbestämmelserna och där förutsätter man ett avstånd om 10 meter från betet till närmaste byggnad.

Hälsoskyddslagen förutsätter inte längre anmälan om djurhållningar. Enligt regerings proposition har man förenklat systemet och tagit bort sådana objekt från anmälningsskyddet som inte medför hälsorisk och där de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna inte kunnat observera några betydande brister. Sådana objekt är exempelvis för djurhållning avsedda byggnader eller inhägnader på ett detaljplaneområde eller motsvarande område.

Det går att flytta gödselstaden och stängslet om detta skulle objektivt sett vara nödvändigt.

Miljöhälsovårdsnämnden i Lundo har inkommit med ett bemötande. Beslutet är inte lagstridigt. Det har inte fattats i felaktig ordning och beslutsfattaren har inte överskridit sina befogenheter.

Med anledning av ändringen i hälsoskyddslagen från och med 1.1.2017 behövs ingen anmälan och inget beslut om förläggandet eller ibruktagandet av en byggnad eller inhägnad avsedd för djurhållning. Under dessa omständigheter anser miljöhälsonämnden att yrkandet om att bevilja rätt att hålla hästar redan har uppfyllts.

Hälsoskyddsmyndigheterna har fortsättningsvis möjligheten att vid behov utfärda enskilda förbud och förelägganden som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga sanitära olägenheter enligt 51 § i hälsoskyddslagen. Med tanke på verksamhetsutövarens tidigare likgiltighet finns det skäl för hälsoskyddsmyndigheten att fortsätta behandla ärendet trots att anmälningsskyldigheten upphävts. Den ändringssökande bör förstå verksamhetens konsekvenser och hur verksamheten ska ordnas i fortsättningen för att förebygga uppkomsten av sanitära olägenheter, och även visa detta.

Masku kommuns anvisningar gäller Masku kommuns miljöskydd. Inom miljö- och hälsoskyddet hör Masku till Nystads samarbetsområde.

B och hans medparter har beretts tillfälle att bemöta A:s besvär och miljöhälsonämndens bemötande.

A har gett sitt genmäle. Nämndens uttalande baserar sig inte på objektiva fakta.

Hästar har varit i samma hage alltsedan 1992; genast efter myndigheterna krävt åtgärder så har dessa fullföljts. Gödselstaden har byggts, skötts och förbättrats enligt inkomna direktiv. Gödselstaden ska flyttas och stängslets plats regleras vid behov. Granar har planterats längs den sida som vetter mot den mest initierade grannen. Hästarna har låtits simma en gång år 1999 och en andra gång år 2013 när ägaren var bortrest. Hästskötseln har aldrig förorsakat sanitära olägenheter.

Det primära yrkandet på att upphäva förvaltningsdomstolens och nämndens beslut bör bifallas därför att efter lagändringen och miljöhälsovårdsnämndens bemötande finns det ingen orsak att återförvisa ärendet till hälsovårdsmyndigheten för ny behandling.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. A:s begäran om att syn ska förrättas avslås.

2. Högsta förvaltningsdomstolen avslår besvären. Förvaltningsdomstolens beslut ändras inte.

3. A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Enligt 41 § i förvaltningsprocesslagen kan för utredning av ett ärende förrättas syn. Med hänsyn till det skäl som A har framfört till stöd för sin begäran om syn samt den utredning som framgår av handlingarna, kräver utredningen av ärendet inte att syn förrättas.

2. Med beaktande av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl att ändra förvaltningsdomstolens beslut.

3. Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får A själv bära sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen och i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt justitieråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Jaakko Autio. Föredragande Satu Sundberg.

 
Publicerad 12.6.2018