HFD:2014:27

A arbetade som klinisk psykolog vid den ungdomspsykiatriska polikliniken vid ett centralsjukhus. Han hade år 2008 inlett de studier som enligt förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården krävdes för att man skulle få använda yrkesbeteckningen psykoterapeut. A:s arbetsgivare hade betalat 34 procent av studieutgifterna. Enligt utredningen behövde A psykoterapeututbildningen i sitt arbete.

På besvär av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut, enligt vilket den andel av utbildningsutgifterna som A själv skulle svara för hade betraktats som avdragsgilla utgifter för förvärvande och bibehållande av inkomst. Eftersom utbildningen gav rätt att använda den skyddade yrkesbeteckningen psykoterapeut och denna rätt inte var bunden till arbetsplatsen, ansågs utbildningsutgifterna vara icke avdragbara levnadskostnader för A. De enskilda förhållanden under vilka psykoterapeututbildningen meddelades och rätten att använda yrkesbeteckningen förvärvades saknade betydelse i sammanhanget. Skatteåret 2009.

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom. och 31 § 4 mom.