HFD:2015:180

Stadsstyrelsen hade beslutat att teckna aktier till ett sammanlagt värde av 400 000 euro i ett fastighetsbolag som staden ägde. Enligt stadsstyrelsens beslut var syftet med kapitalplaceringen att stärka fastighetsbolagets aktiekapital och trygga finansieringen av ett timrat kontorshus, som fastighetsbolaget skulle bygga.

Staden hade motiverat sin kapitalplacering i fastighetsaktiebolaget genom att bland annat påpeka att staden var engagerad i ett forsknings- och utvecklingsprojekt som berörde timmerbyggande och att målet för projektet var att få aktörer inom skogsbranschen att etablera sig i staden.

Genom att äga aktier i ett fastighetsbolag som uppförde timmerhus ville staden främja näringsverksamheten och sysselsättningen inom sitt område och göra staden känd som en ort med hög etablering av aktörer inom skogsbranschen. Det hörde till stadens verksamhetsområde att äga fastighetsbolaget och göra kapitalplaceringen.

Enligt unionens domstols rättspraxis kan en kapitalplacering som en stad gör i ett av staden ägt fastighetsbolag vara sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i FEUF. I placeringsbeslutet hade stadsstyrelsen dock inte analyserat hur kapitalplaceringen förhöll sig till unionens bestämmelser om statligt stöd.

Stadsstyrelsen hade fattat beslut om kapitalplaceringen utan någon bedömning av kontorshusbyggets lönsamhet, hyresintäkter eller den förväntade avkastningen på kapitalplaceringen. Utredning om detta hade inte lämnats ens i högsta förvaltningsdomstolen. Därför var det inte möjligt att avgöra om staden när den fattade kapitalplaceringsbeslutet hade handlat såsom en privat investerare, vilket skulle innebära att fastighetsbolaget inte hade fått en sådan ekonomisk fördel som avses i artikel 107.1 i FEUF.

Den kapitalplacering som stadsstyrelsen beslutat göra var ägnad att stärka fastighetsbolagets konkurrensläge i förhållande till andra bolag med motsvarande verksamhet. I stadsstyrelsens beslut framgick dock inget om kapitalplaceringens eventuella snedvridande inverkan på konkurrensen eller inverkan på handeln mellan medlemsstaterna. Då inte heller någon annan utredning om detta hade presenterats i högsta förvaltningsdomstolen, kunde det inte uteslutas att det fanns förutsättningar att anse att handeln och konkurrensen påverkades på ett sådant sätt att det var fråga statligt stöd.

På basis av uppgifterna i stadsstyrelsens beslut var det således inte möjligt att utesluta att det inte skulle ha funnits förutsättningar att betrakta kapitalplaceringen som sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i FEUF. Stadsstyrelsen borde inte ha beslutat godkänna åtgärden utan en föregående noggrannare utredning av om föreskrifterna och bestämmelserna om statligt stöd blev tillämpliga eller inte.

Stadsstyrelsens beslut upphävdes på den grunden att det hade tillkommit i felaktig ordning.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artiklarna 107.1 och 108.3

Förvaltningslagen 31 § 1 mom.

Kommunallagen (365/1995) 1 § 3 mom., 2 § 1 mom. och 90 § 2 mom.