HFD:2015:181

Försvarsmakten hade konkurrensutsatt en upphandling av väderskydd av stålfackverk med PVC-duk. Konkurrensutsättningen skedde som en i lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (försvars- och säkerhetsupphandlingslagen) avsedd upphandling. A Ab och B Ab gav anbud på upphandlingen.

A Ab hade den sista dagen av anbudstiden, eller 15.11.2013, lämnat sitt anbud i Försvarsmaktens postbox. Försändelsen hade dock stämplats som inkommen först 18.11.2013, det vill säga efter anbudstiden. Försvarsmakten hade ansett att B Ab:s anbud var det enda anbudet som lämnats i tid och hade 27.11.2013 uppmanat B Ab att precisera sitt anbud samt 29.11.2013 preciserat sin anbudsförfrågan. B Ab hade underrättats om att bolaget senast 3.12.2013 kunde lämna sitt preciserade anbud till Försvarsmakten. När Försvarsmakten upptäckte att A Ab:s anbud trots allt kommit i tid, beredde Försvarsmakten A Ab tillfälle att lämnat ett preciserat anbud senast 17.12.2013. Den upphandlande enheten valde 27.12.2013 A Ab:s anbud, men beslöt 30.1.2014 avbryta upphandlingsförfarandet. A Ab och B Ab överklagade genom besvär till marknadsdomstolen den upphandlande enhetens beslut att avbryta upphandlingen.

Marknadsdomstolen avslog A Ab:s och B Ab:s besvär. Marknadsdomstolen ansåg att avbrytandet av upphandlingsförfarandet hade grundat sig på verkliga och befogade skäl och att den upphandlande enheten inte hade handlat i strid med rättsreglerna om försvars- och säkerhetsupphandling. A Ab överklagade genom besvär i högsta förvaltningsdomstolen den upphandlande enhetens beslut att avbryta upphandlingen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt utredningen i ärendet var de väderskydd som upphandlingen gällde nödvändiga för att flygmaterielen skulle vara funktionsduglig också på vintern och att materielen inte under vinterförhållanden kunde användas på ett ändamålsenligt sätt utan sådana skydd. Väderskydden skulle således anses direkt hänföra sig till det skede i materielens livscykel när den användes och var föremål för underhåll, såsom avses i 5 § 2 mom. 2 punkten i försvars- och säkerhetsupphandlingslagen. Det var således fråga om en sådan försvarsupphandling som avses i 5 § i försvars- och säkerhetsupphandlingslagen och denna lag skulle tillämpas på upphandlingen, såsom Försvarsmakten också gjort.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett sådant verkligt och befogat skäl som är ett villkor för att en upphandling ska få avbrytas även kan vara ett sådant fel i upphandlingsförfarandet som beror på den upphandlande enhetens egen verksamhet eller försummelse. Vidare konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att det inte fanns grunder att anse att de skäl som den upphandlande enheten hade anfört för att avbryta upphandlingsförfarandet inte skulle ha varit sådana verkliga och befogade skäl för att avbryta förfarandet som avses i 75 § 1 mom. i försvars- och säkerhetsupphandlingslagen eller att upphandlingen skulle ha avbrutits i syfte att diskriminera ändringssökanden eller haft som följd att ändringssökanden diskriminerats. Den juridiska bedömningen påverkades inte av den i besvären i högsta förvaltningsdomstolen anförda omständigheten att prisuppgifterna i anbuden eventuellt hade kommit till andra anbudsgivares vetskap.

A Ab:s anbud avslogs och marknadsdomstolens slutsats fastställdes.

Lagen om offentlig upphandling (348/2007) 7 § 1 mom.

Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011) 3 § 1 mom. 23 punkten, 5 § 1 mom., 2 mom. 1 och 2 punkten samt 4 mom.

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet) artikel 2. a, b och c.