HFD:2016:10

I Pyhäjoki ville man på Hanhikiviudden bygga ett i kärnenergilagen (990/1987) avsett kärnkraftverk och de byggnader och konstruktioner som hänförde sig till ett sådant. Frågan gällde om inlösningstillstånd eller tillstånd till förhandsbesittningstagande skulle beviljas enligt lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977, nedan inlösningslagen).

Statsrådets beslut om inlösningstillståndet hade överklagats av en förening, som enligt sina stadgar hade som syfte att bevara Hanhikiviområdet som ett område utan kärnkraftverk samt att säkerställa att området även i fortsättningen kunde användas som fritids- och rekreationsområde för kommuninvånarna, byborna och sommargästerna. Föreningen hade också som syfte att regionalt, nationellt och internationellt bidra till skyddet av naturen och miljön. Statsrådets beslut avsåg inte föreningen och beslutet kunde inte på det sätt som avses i 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen anses direkt påverka en rätt, skyldighet eller fördel för föreningen, som inte ägde någon fastighet på det området som inlösningsbeslutet gällde eller hade någon särskild rätt, som skulle ha upphört genom det överklagade beslutet.

I samband med att Århuskonventionen sattes i kraft, hade föreningens besvärsrätt i andra planläggnings- och tillståndsförfaranden i anslutning till byggandet av kärnkraftverket tryggats på det sätt som förutsätts i konventionen. Beslutet om inlösningstillstånd enligt inlösningslagen, vilket inte är ett beslut om användningen av det område som inlösen gäller, utan om inlösen av äganderätten till området eller inskränkning av ägarens frihet att använda området, skulle därför i detta fall inte betraktas som ett sådant i artikel 6.2 i Århuskonventionen avsett beslut som föreningen enligt konventionen skulle ha haft rätt att överklaga. Besvären skulle avvisas till den del som de anförts av föreningen.

Besvären prövades till den del som de anförts av föreningens medpart, som var innehavare av en särskild rättighet. De förutsättningar för inlösen om vilka bestäms i 4 § 1 mom. i inlösningslagen ansågs föreligga. Besvären avslogs.

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom.

Lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter 4 § 1 mom.

Jfr HFD 2011:49