HFD:2016:14

Markanvändning och byggande – Landskapsplan – Riksomfattande mål för områdesanvändningen – Utbyggnad av vindkraft – Fågelfauna – Konsekvensutredning – Sammanlagda konsekvenser

Årsboksnummer: HFD:2016:14
Givet: 9.2.2016
Liggarnummer: 368
Diarienummer: 1521/1/14, 1544/1/14, 1597/1/14 och 1613/1/14

I landskapsplanen hade i östvästlig riktning längs Kymmenedalens kustområde anvisats en rad av nio områden för vindkraftverk. Enligt planbeskrivningen kunde på varje område placeras uppskattningsvis 5–26 vindkraftverk. Kymmenedalens kustområde var ett område dit flygrutterna för olika arter av stora arktiska fåglar och stora rovfåglar koncentrerats och var det viktigaste området av denna art i Finland.

I landskapsplanen bestämdes inte separat för varje område eller på annat sätt hur många kraftverk som kunde placeras på varje område för vindkraftverk eller hur vindkraftverken skulle placeras i förhållande till kraftverk på andra områden. Om fågelfaunan fanns i landskapsplanen bara en allmänt hållen bestämmelse om att särdragen hos områdets fågelfauna skulle beaktas.

Trots att landskapsplanens syfte att tjäna som ett storskaligt planeringsinstrument för markanvändningen i allmänhet inte förutsätter att det redan i landskapsplanen i detalj avgörs hur det är lämpligt att använda marken, måste man ändå i samband med att den ifrågavarande landskapsplanen antogs och fastställdes kunna förvissa sig om att de vindkraftverk som kunde komma att placeras längs fåglarnas huvudsakliga flyttrutter eller i deras omedelbara närhet inte har sådana sammanlagda konsekvenser som skulle ställa hinder för den tilltänkta utbyggnaden av vindkraften längs Kymmenedalens kustområde. I de utredningar som gjorts för planen ingick emellertid ingen bedömning av de sammanlagda konsekvenserna för fågelfaunan om vindkraften byggdes ut på det sätt som det skulle bli möjligt enligt landskapsplanen. En noggrannare utredning av dessa konsekvenser hade lämnats till att ske i samband med en detaljerad planläggning av de enskilda områdena.

Det var i och för sig möjligt att i samband med den mera detaljerade planläggningen finna sätt att genomföra utbyggnaden av vindkraften så att konsekvenserna för fågelfaunan mildrades. Med hänsyn till landskapsplanens roll i styrningen av den helhet som utbyggnaden av vindkraften utgjorde samt den omständigheten att området delvis sammanföll med området för de huvudsakliga, på riksnivå viktiga flyttrutterna för arktiska fågelarter och stora rovfåglar eller låg i dessa rutters omedelbara närhet, kunde utredningen av planens sammanlagda konsekvenser inte uteslutande eller till övervägande del lämnas till att ske i samband med den mera detaljerade planläggningen av områdena. Landskapsplanens betydelse för hanteringen av de sammanlagda konsekvenserna av en utbyggnad av vindkraften underströks också av att metoderna för att minska konsekvenserna för fågelfaunan av dessa i rad längs kusten placerade, till storleksordningen landskapsomfattande vindkraftsområden var synnerligen begränsade vid en fortsatt planläggning, särskilt i fråga om de områden där kraftverken till följd av områdenas storlek eller form inte kunde placeras parallellt med fåglarnas flyttrutter.

Med hänsyn till det ovan anförda ansåg högsta förvaltningsdomstolen att i avsaknad av utredningar om de sammanlagda konsekvenserna av utbyggnaden av vindkraften och utvärderingar av dessa konsekvenser var det inte möjligt att bedöma om de reserveringar för vindkraftverksområden som besvären gällde på ett vederbörligt sätt kunde anpassas till de mål för områdesanvändningen som gäller värnandet av naturvärden och till de krav som ställs på innehållet i en plan. Av denna anledning, och när de sammanlagda konsekvenserna av en sådan utbyggnad av vindkraften som avsågs i landskapsplanen inte i tillräcklig utsträckning skulle kunna utvärderas i samband med en mera detaljerad planläggning av ett enskilt för utbyggnad av vindkraft anvisat område, hade landskapsplanen inte grundat sig på sådana tillräckliga undersökningar och konsekvensbedömningar som förutsätts i 9 § i markanvändnings- och bygglagen. Landskapsfullmäktiges beslut var därför lagstridigt på den grunden att utredningarna och konsekvensbedömningarna var otillräckliga i fråga om de områden för vindkraftverk som avsågs i besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde landskapsfullmäktiges och miljöministeriets beslut till den del som de gällde ifrågavarande områdesreserveringar.

Markanvändnings- och bygglagen 9 §, 28 § och 31 § 3 mom.

Markanvändnings- och byggförordningen 1 § 1 mom.

Riksomfattande mål för områdesanvändningen, punkt 4.4 och 4.5

 
Publicerad 9.2.2016