HFD:2016:31

A hade år 2006 under falskt namn ansökt om internationellt skydd i Finland 2006. Ansökan hade avslagits med hänvisning till att den uppenbart saknade grund och A hade avvisats till sitt hemland Bangladesh och meddelats ett tvåårigt inreseförbud. A hade lämnat Finland år 2007.

A hade återvänt till Finland år 2008, medan inreseförbudet fortfarande var i kraft och vistats här till år 2014, när hans olagliga vistelse i landet hade upptäckts i samband med kontroll av passagerarna i reseterminalen till ett kryssningsfartyg. För myndigheterna som utförde kontrollen hade A företett falska handlingar och uppgifter om sin identitet och omständigheter av relevans för inresa till landet. A hade på nytt ansökt om internationellt skydd i Finland och senare också om uppehållstillstånd för arbetstagare. Till grund för sin ansökan hade A anfört att han var anställd av den arbetsgivare som han arbetat för medan han olagligt uppehöll sig i landet.

Migrationsverket hade avslagit A:s ansökningar. Ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare hade avslagits med stöd av 36 § 2 mom. i utlänningslagen, eftersom A:s avsikt ansågs vara att kringgå bestämmelserna om inresa och vistelse i landet.

Förvaltningsdomstolen hade på besvär av A upphävt Migrationsverkets beslut till den del som beslutet gällde uppehållstillstånd för arbetstagare. Enligt förvaltningsdomstolen var visserligen exceptionella omständigheter förknippade med A:s vistelse i landet, men det fanns inte anledning att misstänka att A:s avsikt inte skulle ha varit att arbeta i Finland så som han uppgett i sin ansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att 36 § 2 mom. i utlänningslagen främst gäller situationer där uppehållstillstånd har sökts på grunder som inte motsvarar det faktiska syftet med inresan. Bestämmelsen är dock tillämpbar även på annat förfarande som en person vidtar för att genom vilseledande av myndigheterna eller annars på falska grunder resa in i landet eller vistas här.

Migrationsverket hade med stöd av 36 § 2 mom. i utlänningslagen kunnat avslå A:s ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare, när hänsyn togs till bland annat A:s tidigare förfarande och ansökningshistoria. Ansökan kunde avslås trots att det anställningsförhållande som A anfört som stöd för sin ansökan och som han skaffat sig under sin långa olagliga vistelse i landet i och för sig var verkligt. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och Migrationsverkets beslut sattes i kraft.

Utlänningslagen 36 § 2 mom. och 49 § 3 och 5 mom.