HFD:2016:35

A var åren 2007 och 2008 anställd av B Ab, där han skötte uppgiften som ekonomichef. A sades upp från sin anställning år 2008 och B Ab:s moderbolag bestämde att uppgiften skulle skötas genom köp av tjänster. B Ab konkurrensutsatte tjänsten och antog det anbud som lämnats av A Kb, där A var enda anställd och ansvarig bolagsman. A Kb tog hand om B Ab:s löneräkning och de tekniska prestationerna i bokföringen samt myndighetsanmälningarna och bolagets resultatrapporter.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de ersättningar som B Ab betalade till A Kb inte skulle betraktas som sådan lön till A som avses i 13 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd. Omständigheterna i fallet var inte sådana att de skulle ha visat att A:s anställningsförhållande på ett konstlat sätt skulle ha ändrats till ett uppdragsförhållande. Det tidigare anställningsförhållandet hade således inte betydelse i saken. Skatteåren 2009–2011. Omröstning 4–1.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 och 2 mom. samt 25 § 1 mom. 1 punkten