HFD:2016:49

A hade ägt aktier i B Ab. Åren 2007 och 2009 hade A i egenskap av aktieägare gett bolaget kapitallån. Lånet år 2007 hade motiverats av att bolaget behövde finansiering av sina aktieägare för att göra ett aktieköp. I låneavtalet för detta lån ställdes ingen säkerhet för lånet och avtalades att lånet var efterställt vid konkurs i bolaget. Dessutom hade man kommit överens om att återbetalning eller betalning av ränta skulle vara tillåten endast i det fall att det fria egna kapitalet och beloppet av samtliga kapitallån vid betalningstidpunkten översteg den förlust som skulle fastställas för den senast avslutade räkenskapsperioden eller förlusten enligt balansräkningen i ett nyare bokslut.

B hade försatts i konkurs år 2010. Vid beskattningen för 2010 hade ansetts att det för A till följd av konkursen uppstått en avdragsgill överlåtelseförlust. Vid fastställandet av förlusten hade i anskaffningsutgiften för de aktier som A ägde i B Ab inräknats både den köpeskilling som A betalat för aktierna och beloppet av det kapitallån som A gett B Ab år 2009. Kapitallånet från 2007 hade däremot betraktats som förlust som hänförde sig till en vanlig, vid beskattningen icke-avdragsgill fordran.

Med hänsyn till villkoren för det kapitallån som A gett B Ab år 2007 ansåg högsta förvaltningsdomstolen att kapitallånet var en tilläggsinsats av A i B Ab. När överlåtelseförlusten för A fastställdes, skulle anskaffningsutgiften för de aktier som A ägde i B Ab därför ökas med kapitallånets belopp. Skatteåret 2010.

Inkomstskattelagen 46 § 1 mom. (728/2004) och 50 § 1 mom. (1410/2010) samt 3 mom. 3 punkten (980/1999)