HFD:2016:87

Forststyrelsen hade handlagt ansökningar av en jaktförening om att beviljas undantag från fridlysningsbestämmelserna i en nationalpark för att få jaga älg och vitsvanshjort i nationalparken. Forststyrelsen hade avslagit ansökningarna.

Finlands viltcentral hade inte rätt att överklaga Forststyrelsens beslut. Besvärsrätten var inte nödvändig för det allmänna intresse som Finlands viltcentral hade att bevaka. Förvaltningsdomstolen skulle därför avvisa Finlands viltcentrals besvär utan att pröva dem. Saken prövades på besvär av jaktföreningen.

Vid prövningen av frågan om det enligt naturvårdslagen finns förutsättningar att bevilja undantag utövar Forsstyrelsen sin lagliga prövningsrätt, som begränsas av de allmänna förvaltningsrättsliga principerna i 6 § i förvaltningslagen. Med beaktande av den utredning som man fått om grunderna för den tilltänkta jakten på älg i nationalparken samt behovet av sådan jakt, kunde Forststyrelsen inte anses ha missbrukat sin prövningsrätt när ansökan om jakt på älg avslogs. Inte heller när det gällde vitsvanshjorten framgick det av utredningen att Forststyrelsen missbrukat sin prövningsrätt när den avslog ansökan.

Naturvårdslagen 15 § 1 mom. 2 punkten (58/2011) och 3 punkten samt 61 § 3 mom.

Viltförvaltningslagen 2 § 2 mom. 1 och 5 punkten

Förvaltningsprocesslagen 6 §