HFD:2016:120

A Ab, som bedrev privat parkeringsövervakning, hade kommit överens med en fastighetsägare om att övervaka fastighetsägarens privata gårdsplan och parkeringsplats. Enligt överenskommelsen skulle A Ab övervaka användningen av parkeringsområdet så att det motsvarade de anvisningar och bestämmelser som skyltarna och vägmärkena på området representerade. A Ab hade enligt överenskommelsen rätt att ta ut en övervakningsavgift av dem som använde gårdsplanen eller parkeringsplatsen i strid med anvisningarna. Övervakningsavgiften betalades till A Ab, som fick behålla den utan att betala ens en del av den vidare till fastighetsägaren. A Ab tog inte ut någon ersättning av fastighetsägaren för parkeringsövervakningen.

Genom avtalet med A Ab undgick fastighetsägaren att själv utföra parkeringsövervakning på området. Därför skulle bolaget när det med stöd av överenskommelsen utförde parkeringsövervakning på fastighetsägarens område anses utföra en sådan tjänst för fastighetsägarens räkning som avses i 18 § 2 mom. i mervärdesskattelagen. Den avgift som A Ab tog ut av dem som gjort sig skyldiga till felparkering ansågs för A vara ett sådant vederlag för tjänsten som avses i 73 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. Som skattegrund betraktades övervakningsavgiften minskad med skattens andel. A Ab:s besvär avslogs.

Företagsskattebyråns förhandsavgörande för tiden 22.8.2014 – 31.12.2015

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 18 § 2 mom. och 73 § 1 mom.

Rådets direktiv 2006/112 /EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, artiklarna 2.1 a och 2.1 c, 14.1, 24.1 och 73