HFD:2016:182

KL-Kuntahankinnat Oy (Kommunernas gemensamma köpkraft) hade i egenskap av upphandlande enhet för gemensam upphandling inom kommunsektorn begärt anbud för ett ramavtal som gällde gemensam upphandling av hälso- och sjukvårdsprodukter under avtalsperioden, som var fyra år. Upphandlingen hade konkurrensutsatts för KL-Kuntahankinnat Oy:s kunders räkning. Kunderna var finländska kommuner, de kommunala aktörer som framgick av anbudsförfrågan samt sådana offentliga upphandlande enheter som slutit samarbetsavtal med KL-Kuntahankinnat Oy. Konkurrensutsättningen gällde hälso- och sjukvårdsprodukter i 12 produktgrupper samt upphandling av hylltjänster och hemleverans av produkterna.

I anbudsförfrågan hade meddelats att fyra upphandlande enheter inom kommunsektorn hade förbundit sig att delta i ramavtalet samt angetts det approximerade värdet av dessa enheters årliga inköp. Enligt villkoren i anbudsförfrågan hade KL-Kuntahankinnat Oy:s alla kunder möjlighet att senare ansluta sig till ramavtalet. Den leverantör som valdes hade skyldighet att leverera de produkter samt hyll- och hemleveranstjänster som var föremål för upphandlingen även till de kunder till KL-Kuntahankinnat Oy som senare anslöt sig till ramavtalet. Delanbud var inte tillåtna och endast en leverantör valdes för ramavtalet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att handlingarna i anbudsförfrågan inte på ett sådant sätt som öppenhetsprincipen förutsatte hade gett tillräckliga uppgifter om de upphandlande enheter som deltog i KL-Kuntahankinnat Oy:s ramavtal och om de upphandlingar som dessa skulle göra under avtalsperioden. Handlingarna i anbudsförfrågan hade inte gett en klar bild av ramavtalets faktiska omfattning.

Den helhet som upphandlingen av hälso- och sjukvårdsprodukterna och de därmed förknippade tjänsterna utgjorde ansågs också vara så omfattande och av de anbudsgivare som försökte bli antagna till anbudsförfarandet förutsätta så täckande samarbetsarrangemang att ramavtalet inte hade varit ägnat att garantera företagen och andra sammanslutningar jämbördiga möjligheter att ge anbud om leverans av produkter och tjänster, utan hade varit ägnat att inskränka möjligheterna att utnyttja existerande möjligheter till konkurrens. På det hela taget hade ramavtalet vid denna gemensamma upphandling av hälso- och sjukvårdsprodukter använts på ett konkurrensbegränsande sätt.

Det referenskrav som ställts för anbudsgivarna kunde inte heller anses stå i proportion till eller vara motiverat med hänsyn till föremålet för upphandlingen till den del som det i kravet förutsattes att i referenserna skulle ingå sådana produkter som upphandlingen gällde ur minst åtta produktgrupper och att minst en av referenserna även skulle innefatta hylltjänster.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde upphandlingsbeslutet och marknadsdomstolens beslut, med vilket besvären över upphandlingsbeslutet hade avslagits.

Lagen om offentlig upphandling (348/2007) 2 § 1 mom., 31 § 2 mom. samt 56 § 1 och 2 mom.