HFD:2016:205

En afgansk asylsökande sökte om återställande av försutten fatalietid för att kunna besvära sig till förvaltningsdomstolen över att Migrationsverket avslagit asylansökan. Frågan gällde huruvida ombudets försummelse i ärendet var ett sådant synnerligen vägande skäl som avsågs i 61 § 2 punkten i förvaltningsprocesslagen.

A som hade sökt om internationellt skydd hade befullmäktigat ett rättegångsbiträde med tillstånd att för hans del söka ändring i ärendet. Biträdet hade mottagit uppdraget men lämnat in besvären för sent till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen hade avvisat besvären som försenade. Enligt sökanden hade han upprepade gånger under besvärstiden försökt höra sig för hos biträdet om ärendet och uppmanat biträdet att lämna in besvären iom utsatt tid. Biträdet hade svarat med att lova lämna in besvären i tid och senare även påstått åt sökanden att han redan skulle ha skickat dem.

Sökanden hade inga verkliga förutsättningar att avgöra eller försäkra sig om att hans rättsliga ombud vederbörligen sköter uppdraget inom utsatt tid. Orsaken till att ändring inte hade sökts inom utsatt fatalietid berodde inte till någon del på sökanden. Då ärendets betydelse för asylsökanden och hans beroende av ombudet beaktades, skulle sökanden anses ha haft ett synnerligen vägande skäl att inte inom utsatt tid söka ändring i Migrationsverkets beslut. Sökanden skulle följaktligen återställas den försuttna fatalietiden.

Finlands grundlag 21 §

Europakonventionen art. 3 och 13

Förvaltningsprocesslagen 61 § 2 punkten

Jmfr. HFD 1967 A II 105 och HFD 1990 A 69

Europadomstolens dom 13.12.2012 (de Souza Ribeiro v. Frankrike)

Domstolens dom C-429/15, Evelyn Dangua v. Irland