HFD:2017:33

Syftet med en detaljplan och detaljplaneändring var att anvisa 64 byggplatser för redan existerande fritidsbyggnader och 150 byggplatser för nya fritidsbyggnader. Det område som planen gällde var cirka 86 hektar stort och beläget på sanddynerna i Kalajoki. Området gränsade i nordväst till Bottenviken. Genom detaljplanen och detaljplaneändringen hade i de nya kvarteren 500–530 anvisats platser för fritidsboende och turism och i de redan existerande kvarteren 121–126 anvisats platser för fritidsboende. När planen utarbetades hade man gjort en inventering av flygekorrerevir, men inte funnit några tecken på att det skulle förekomma flygekorrar på planläggningsområdet.

Ändringssökandena ansåg att man inte hade tagit tillräckligt hänsyn till den flygekorre som förekom på området. Enligt besvärsskriften skulle föröknings- och rastplatser för flygekorren förstöras eller försämras om byggplatserna bebyggdes. Ändringssökandena hade till stöd för detta hänvisat till en ny, efter planbeslutet gjord utredning om flygekorrar på området. Besvären berörde endast en del de nya kvarteren.

Vid bedömningen av om planbeslutet var lagligt i det avseendet att en eventuell förekomst av flygekorre hade beaktats tillräckligt i beslutet, gällde det att ta ställning till bland annat om planen överhuvudtaget kunde genomföras, eller om flygekorrens förekomst till betydande del stod i vägen för byggande på området. Att kommunfullmäktige baserat sitt beslut om detaljplanen och ändringen av detaljplanen på utredning som stod i konflikt med en ny, efter kommunfullmäktiges beslut gjord utredning, kunde således inte ensam utgöra grund för att anse det inte skulle vara möjligt att i besvären hänvisa till den nya utredningen. I ärendet hade inte heller framförts andra grunder som skulle ha inneburit att den nya utredningen inte borde ha beaktats.

Eftersom ändring yrkades endast i fråga om en del av de nya kvarteren, skulle lagligheten av planbeslutet på motsvarande sätt granskas endast för dessa områdens vidkommande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förbudet att förstöra och försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser gällde direkt med stöd av lagen och blev tillämpligt när bygg- eller andra tillstånd beviljades på området. Den föröknings- och rastplats för flygekorre som observerats i den nya flygekorreutredningen var belägen i kanten av ett nytt kvarter eller möjligtvis utanför dess gränser. Flygekorrens möjligheter att röra sig hade också tryggats i planen genom att kvartersområdena omgavs av VR-områden. Enligt en förhandsbedömning kunde byggplatserna på de i besvären avsedda nya kvartersområdena således placeras så att de inte stod i strid med det förbud att förstöra och försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser som föreskrivs i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen. Med beaktande av det ovan anförda skulle detaljplanen inte anses lagstridig på de punkter som avsågs i besvären.

Markanvändnings- och bygglagen 9 § (202/2005) och 54 § 2 mom.

Naturvårdslagen 49 § 1 mom. (553/2004)

Kommunallagen (365/1995) 90 § (1375/2007)