HFD:2017:85

En utlänning sökte återställande av försutten fatalietid för att hos förvaltningsdomstolen kunna söka ändring i Migrationsverkets negativa asylbeslut. Migrationsverket hade med samma beslut beviljat sökanden alternativt skydd. Sökanden anförde att han inte hade kunnat söka ändring inom fatalietiden på grund av att man på mottagningscentralen felaktigt hade sagt att han hade flyktingstatus. Därför hade han inte förstått att söka ändring i beslutet.

Eftersom sökanden inte hade avvisats till sitt hemland, skulle sökandens rätt att få sin sak prövad i domstol inte avgöras utgående från förbudet mot tillbakasändning. Det förelåg inte motsvarande grunder för ett återställande av försutten fatalietid som i besluten HFD 2016:205 och HFD 2016:206. I ärendet skulle ändå prövas om sökanden hade ett sådant behov av rättsskydd att hans personliga omständigheter som asylsökande skulle beaktas som synnerligen vägande skäl att inte inom utsatt tid ha kunnat söka ändring i Migrationsverkets beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att skillnaden mellan asyl och alternativt skydd med beaktande av utlänningslagens stadganden inte innehöll sådana juridiskt relevanta skillnader med tanke på förbudet mot tillbakasändning, att sökanden enbart på basis av grunderna för internationellt skydd skulle ha ett sådant rättskyddsbehov som hade förutsatt ett återställande av försutten fatalietid med hänvisning till biträdets försumlighet eller annat motsvarande skäl.

På ovan anförda grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att sökanden inte i sin ansökan hade anfört sådant laga förfall eller annat synnerligen vägande skäl att den försuttna fatalietiden för att söka ändring i beslutet skulle återställas.

Förvaltningsprocesslagen 61 § 2 punkten

Jfr HFD 2016:205 och HFD 2016:206

Se HFD 2017:21