HFD:2017:192

A Ab sålde synundersökningstjänster till företagskunder, som anlitade tjänsterna så att synen hos företagets anställda kontrollerades som en del av den företagshälsovård som dessa företag tillhandahöll sina anställda. Synundersökningarna utfördes av optikerföretag, som ägdes av självständiga företagare inom A Ab:s affärsnätverk. A Ab hade ingått avtal med optikerföretagen om dessa tjänster. Optikerföretagen fakturerade A Ab för tjänsterna, varefter A Ab i sin tur fakturerade företagskunden. A Ab hade inte ett sådant tillstånd att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster som föreskrivs i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990). De optikerföretag som sålde optikertjänster till A Ab hade däremot sådana tillstånd och de optiker som utförde synundersökningarna var legitimerade yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och införda i registret över tillhandahållare av privat socialservice och privata hälso- och sjukvårdstjänster (Valveri-registret). Den fråga som skulle avgöras var huruvida A Ab skulle betala mervärdesskatt för vidareförsäljning av skattefria synundersökningstjänster till sina företagskunder.

Skatt betalas enligt 34 § i mervärdesskattelagen inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster och enligt den inledande frasen i artikel 132.1 i mervärdesskattedirektivet inte på de transaktioner som räknas upp i bestämmelsen. Vad som avses med hälso- och sjukvårdstjänster definieras i 35 § i mervärdesskattelagen och i 132.1 b och 132.1 c i mervärdesskattedirektivet. De villkor som ställs i dessa definitioner gäller tjänsternas innehåll och verksamhetsutövarens ställning som till exempel sådan verksamhetsutövare som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård eller som en enligt ordalydelsen i mervärdesskattedirektivet i vederbörlig ordning erkänd inrättning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet inte föreskrivs att hälso- och sjukvårdstjänster ska befrias från skatt endast när det är verksamhetsutövaren som säljer tjänsterna. I mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet uppställs inte heller villkor som skulle gälla säljarens ställning när tjänster som är befriade från skatt säljs av någon annan än verksamhetsutövaren, såsom till exempel att säljaren ska ha ett i lagen om privat hälso- och sjukvård avsett tillstånd, som beviljas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, eller att säljaren ska vara en av samhället övervakad och i behörig ordning godkänd sammanslutning. Något sådant villkor kunde inte heller härledas ur syftet med att tjänster som dessa är befriade från skatt. Däremot ansågs den neutralitetsprincip som tillämpas i mervärdesbeskattningen förutsätta att bestämmelserna tolkades så att när en tjänst uppfyller villkoren för befrielse från skatt, är även vidareförsäljning av tjänsten befriad från skatt. A Ab skulle inte betala mervärdesskatt för vidareförsäljningen av synundersökningstjänsterna.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande för tiden 20.6.2016–31.12.2017.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten samt 34 § 1 mom. och 35 §

Lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) 4 §

Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 2 § 1 mom. och 5 § 1 mom.

Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG artikel 2.1 a och 2.1 c samt artikel 132.1 b och 132.1 c

Ärendet har avgjorts av Irma Telivuo, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Antti Pekkala och Leena Romppainen. Föredragande Marita Eeva.