HFD:2018:49

Markanvändning och byggande – Generalplan – Karlö – Konsekvenser för Natura 2000-områden – Tillräckliga utredningar – Miljökonsekvensbedömning – Natura-bedömning – Miljöministeriets utlåtande – Iserosion – Lindrande åtgärder – Övriga beslutsförfaranden

Årsboksnummer: HFD:2018:49
Givet: 12.4.2018
Liggarnummer: 1704
Diarienummer: 1398/1/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:49

Kommunen hade antagit en delgeneralplan som tillsammans med en delgeneralplan som samtidigt antagits av en annan kommun möjliggjorde byggandet av en fast vägförbindelse från fastlandet till en ö på den andra kommunens område, vilken skulle förverkligas huvudsakligen som väg på bank.

Vägförbindelsen placerade sig på ett särskilt värdefullt område med tanke på naturskydd, i närheten av flera områden som införlivats i nätverket Natura 2000. Av denna orsak och med hänsyn till innehållet i besvären var det vid bedömningen av planens lagenlighet påkallat att utöver de i 39 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen föreskrivna innehållskraven även säkerställa att den markanvändning som planen möjliggjorde inte förorsakade sådan betydlig försämring av de naturvärden som legat till grund för skyddandet av Natura 2000-områdena som var förbjuden med stöd av 66 § i naturvårdslagen.

I de utredningar som gjorts vid uppgörande av planen ingick bland annat en miljökonsekvensbedömning avseende projektet samt en till denna hörande Natura 2000-konsekvensbedömning jämte komplettering samt utlåtande av miljöministeriet. Av Natura 2000-bedömningen och utlåtandet som miljöministeriet givit i enlighet med 65 § i naturvårdslagen framgick med tillräcklig tillförlitlighet att den genom planen tillåtna markanvändningen var möjlig att realisera utan att förorsaka sådan betydlig försämring som förbjudits i 66 § 1 mom. i naturvårdslagen under förutsättning att man förverkligar de lindrande åtgärder, särskilt med sikte på reducering av inverkan från iserosion, som angivits i bedömningen och utlåtandet. De lindrande åtgärdernas verkan och genomförbarhet hade bedömts i en skild utredning.

Förverkligande av den i planen anvisade vägförbindelsen förutsatte vidare åtminstone en utredningsplan och en vägplan enligt landsvägslagen samt tillstånd enligt vattenlagen för byggandet av vägbank och broar. Då man i sinom tid skulle komma att fatta dylika beslut skulle man säkerställa att projektet förorsakar konsekvenser som är förbjuda enligt naturvårdslagen. Det var möjligt att med bindande verkan bestämma om de lindrande åtgärder som behövdes på basis av utredningar som planlösningen byggt på åtminstone i tillståndsförfarande enligt vattenlagen. I detta avseende hade man på förhand i tillräcklig utsträckning säkerställt att markanvändningen som avsågs i den överklagade generalplanen var möjlig att förverkliga så att den uppfyllde kraven enligt 39 § 2 mom. 8 punkten i markanvändnings- och bygglagen samt 66 § i naturvårdslagen.

Markanvändnings- och bygglagen 9 § (202/2005), 39 § 2 mom., 197 § 1 mom.

Naturvårdslagen 66 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.

 
Publicerad 12.4.2018