HFD:2018:64

Den år 2002 födda gravt handikappade A led av ett medfött hjärtfel och dessutom hade han, som en följd av hjärninfarkt, hemiplegi (ensidig förlamning) och epilepsi, vilka orsakade funktionsnedsättning. A klarade inte av fysisk påfrestning för det förorsakade anfall av illamående och på grund av sin sjukdom fick han inte vistas ute om det var mer än tio minusgrader.

Åt A hade beviljats färdtjänst och rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst och därför hade han kunnat beställa färdtjänsten direkt av en taxiförare han själv valt. Helsingfors stad beslutade år 2016 när A var 13-år att han inte längre beviljas rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vid anordnandet av service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp är ett gravt handikappat barn i behov av särskilt stöd på grund av sin ålder och sitt grava handikapp. Därför skulle kommunen vid anordnandet av service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp fästa särskild uppmärksamhet vid A:s bästa och stöda utvecklingen mot större självständighet. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det på grund av A:s svåra sjukdom och den därpå följande funktionsnedsättningen blev oskäligt svårt för A att självständigt röra sig utan sina föräldrar och att själv använda färdtjänsten om färdtjänsten anordnades via Resetjänsten. A skulle fortsättningsvis beviljas rätt att inte behöva anlita Resetjänsten. Omröstning 4-1.

Socialvårdslagen 4 § 1 ja 2 mom. och 5 § 1 mom.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 1 §, 3 § 2 mom. och 8 § 2 mom.

Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 1 § 2 mom. och 4 § 3 mom.

Lag om planering av och statsunderstöd för hälsovården 4 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä (skiljaktig), Mikko Pikkujämsä, Antti Pekkala och Leena Romppainen. Föredragande Anna Heikkilä.