HFD:2018:76

Markanvändning och byggande – Stranddetaljplan – Område för turistanläggningar – Kraven på innehållet i en stranddetaljplan – Dimensionering av strandbyggande – Kravet på fri strandlinje – Beaktande av rekreationsbehov

Årsboksnummer: HFD:2018:76
Givet: 15.5.2018
Liggarnummer: 2314
Diarienummer: 3281/1/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:76

En stranddetaljplan hade utarbetats i syfte att förverkliga en turistanläggningshelhet på strandområdet av en å. På planområdet fanns ca 500 meter naturlig eller 125 meter omvandlad strandlinje mot ån. Strandområdena kring ån var ställvis väldigt tätt bebyggda. På planområdet fanns en befintlig fritidsbostad. I stranddetaljplanen hade man anvisat ett omfattande samnyttjat område för närkreation (VL-yk) som sträckte sig till åstranden och på detta område strax intill strandlinjen en byggnadsyta för bastu. Vidare hade man för den befintliga fritidsbostaden med gräns till strandlinjen anvisat ett kvartersområde för ett fritidshus med högst två bostäder (RA) och därtill jord- och skogsbruksområden (M), även dessa med gräns till strandlinjen. I bakgrunden till VL-yk-området och M-områdena anvisades kvartersområden som bland annat tjänade turism (RM) och på vilka man i planen anvisat byggnadsrätt om sammanlagt 1 800 kvadratmeter våningsyta.

Byggande som ansluter till turism kunde i och för sig anvisas med användning av olika dimensioneringsgrunder inklusive mer effektivt än på områden för sedvanligt fritidsboende. Således var det inte enbart i sig avgörande för prövningen av planens lagenlighet att den dimensionering av strandbyggnade som används som redskap vid bedömningen av hurudant fritidsbyggande som kan tillåtas redan i dagsläget överskred vad som allmän accepteras på stranddetaljplanområden. De i markanvändnings- och bygglagen föreskrivna kraven på innehållet i en stranddetaljplan skulle likväl tas i beaktande även då man i en stranddetaljplan anvisar byggande som tjänar turism på strandområde.

Med beaktande av omfattningen det byggande som anvisats för turismanläggningshelheten och lokaliseringen av densamma på strandområdet av en å, var innebörden att planområdets strand nästan i sin helhet reserverades för strandbaserat byggande. Av den i stranddetaljplanen valda markanvändningslösningen följde att det inte kvarstod ett tillräckligt stort sammanhängande obebyggt område enligt vad som avsågs i 73 § 1 mom. 3 punkten i markanvändnings- och bygglagen. Med vidare beaktande av den utredning som erhållits om byggnationen vid åstränderna och den omständigheten att de i stranddetaljplanen anvisade rekreationsområdena var del av turistanläggningshelheten, hade man vid utarbetande av planen inte i tillfredsställande utsträckning iakttagit att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation enligt vad som avses i 39 § 2 mom. 9 punkten i markanvändnings- och bygglagen. Standdetaljplanen var således lagstridig.

Markanvändnings- och bygglagen 39 § 2 mom. 9 punkten, 54 § 4 mom., 73 § 1 mom.

Jfr HFD 2014:89

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Joonas Ahtonen.

 
Publicerad 15.5.2018