HFD:2018:80

I ett miljötillstånd som beviljats för produktionen av fabrikstillverkad betong och murbruk, såsom detta tillstånd delvis ändrats av förvaltningsdomstolen, hade produktionskapaciteten begränsats till 40 000 m3/år. Bullerolägenheten från betongfabriken förorsakades i huvudsak av trafik i anslutning till verksamheten, såsom av betongtransporterande bilars rörelse på området och eventuellt skräll i samband med lastning. En ökning av produktionskapaciteten i förhållande till vad som godkänts genom förvaltningsdomstolens beslut skulle på motsvarande sätt ha ökat trafiken på fabriksområdet, vilket med hänsyn till 17 § 1 mom. i lagen om vissa grannelagsförhållanden kunde bedömas vara störande för näromgivningens bosättning särskilt nattetid. Då den av bolaget yrkade produktionskapaciteten var omedelbart bunden till volymen av trafik som föranleddes av verksamheten och den störning av bullerutsläpp som därav förorsakades i näromgivningen, och då verksamhetens bullerpåverkan inte utretts, hade produktionskapaciteten med iakttagande av 42 § 1 mom. och 43 § 2 mom. i miljöskyddslagen (86/2000) kunnat begränsas genom tillståndsvillkor. Förebyggande eller begränsning av miljöolägenheter var inte möjligt genom andra villkor.

Miljöskyddslagen (86/2000) 28 § 3 mom., 42 § 1 mom. och 43 § 1 och 2 mom.

Se även miljöskyddslagen (527/2014) 29 § 1 mom., 49 § och 52 § 1 ja 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Olli Dahl och Anna-Liisa Kivimäki. Föredragande Irene Mäenpää.