HFD:2018:103

Markanvändning- och byggande – Byggnadstillsyn – Behovet av åtgärdstillstånd – Parkeringsområde – Konsekvenser för markanvändningen

Årsboksnummer: HFD:2018:103
Givet: 23.7.2018
Liggarnummer: 3544
Diarienummer: 2874/1/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:103

Längs vägen till en båtförvaringsplats fanns ett parkeringsområde för ca 20 bilar. Parkeringen skedde snett i förhållande till vägen, på en ca tre meter bred, avlång och grästäckt remsa på vägrenen. I högsta förvaltningsdomstolen var frågan huruvida byggnadsnämnden hade haft rätt att inte vidta byggnadstillsynsåtgärder avseende parkeringsområdet trots grannens krav på sådana. Besvarande av frågan förutsatte en bedömning av huruvida parkeringsområdet var i behov av åtgärdstillstånd med hänsyn dels till tidpunkten då det förverkligats, dels till dess konsekvenser för markanvändningen.

Behovet av tillstånd bedöms i regel på basis av de rättsregler som varit gällande då åtgärden vidtagits. Av handlingarna framgick att parkeringsområdet hade förverkligats redan år 1978, då det inte hade förutsatt åtgärdstillstånd. På basis av utredningen i handlingarna framgick inte att parkeringsområdet under den tid då markanvändnings- och bygglagen varit i kraft skulle ha utvidgats på ett sådant sätt att det med anledning av utvidgningen hade förutsatt åtgärdstillstånd.

Åtgärdstillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen behövs för åtgärder som inte nödvändigtvis avser byggande, men vilka på förhand kan bedömas ha betydande konsekvenser för markanvändning och som är förknippade med ett behov av tillsyn. Bland annat förverkligande av ett avgränsat större område för parkering förutsätter åtgärdstillstånd.

Parkeringsområdet i fråga, som tillgodosåg åtkomsten till 14 öfastigheter, tog i och för sig i anspråk område för ett ändamål som utesluter andra funktioner. Parkeringsområdet var emellertid inte ytbelagt eller avskilt från omgivningen enbart för parkeringsändamål. På basis av utredningen i handlingarna var parkering på den grästäckta remsan vid sidan av vägen huvudsakligen jämställbart med tillfällig vägrensparkering. Då man vidare beaktande att det för parkeringen använda området var av mindre storlek, var det, oberoende av när det etablerats, inte att betrakta som ett sådant parkeringsområde som var föremål för tillståndsplikt enligt markanvändnings- och bygglagen. Byggnadsnämnden hade således inte behövt vidta byggnadstillsynsåtgärder avseende parkeringsområdet.

Markanvändnings- och bygglagen 126 §, 126 a § 1 mom. 6 punkten och 182 §

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt justitieråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Jaakko Autio. Föredragande Joonas Ahtonen.

 
Publicerad 23.7.2018