HFD:2018:141

Migrationsverket hade avslagit irakiska medborgarna, makarna A:s och B:s ansökan om internationellt skydd och uppehållstillstånd och hade beslutat att avvisa dem till sitt hemland. Förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären som A och B hade anfört över Migrationsverkets beslut.

A och B hade fått ett barn efter att Migrationsverket hade fattat beslutet om att avvisa dem. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra huruvida det utgjorde ett hinder för avvisning att en utlänning, efter att Migrationsverket fattat beslut om att avvisa utlänningen, hade fått ett barn i Finland för vilket beslut om avvisning inte hade fattats och för vars del man inte skilt hade ansökt om uppehållstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i utgångsläge kunde det anses grundat att ett minderårigt barn avlägsnar sig ur landet tillsammans med sin avvisade vårdnadshavare utan att det görs ett skilt beslut om avvisning gällande barnet. Enligt vedertagen praxis har det ansetts att myndigheten som beslutar om avvisning inte har en skyldighet som föranleds av lag att på tjänstens vägnar fatta ett skilt beslut om avvisning gällande barnet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte fanns skäl att upphäva ett beslut om att avvisa en utlänning enbart på den grunden att han eller hon hade fått ett barn i Finland som inte omfattades av beslutet om avvisning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade emellertid att ett barn som fötts efter beslutet om avvisning utgjorde en sådan ny omständighet som kunde vara av betydelse vid helhetsbedömningen som skulle göras i samband med förälderns avvisning. Beaktandet av barnets bästa vid helhetsbedömningen begränsade sig inte enbart till den tidpunkt då Migrationsverket avgjorde ärendet. Nya omständigheter som framkommit efter beslutet om avvisning skulle även beaktas fram till dess att avvisningen vunnit laga kraft. Ett barn som fötts efter att Migrationsverket fattat beslut om föräldrarnas avvisning kunde beaktas vid helhetsbedömningen ifall föräldrarna hade anfört besvär över avvisningsbeslutet och i sina besvär framfört att barnets födsel föranleder en ny helhetsbedömning. I det ifrågavarande ärendet hade det inte framkommit skäl att upphäva beslutet om avvisning gällande A och B.

Utlänningslagen 6 § 1 mom. och 146 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen och Taina Pyysaari. Föredragande Jenny Rebold.