HFD:2018:150

Bolaget A hade ansökt om miljötillstånd för drift av sex vindkraftverk. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förutsättningarna för att bevilja miljötillstånd prövas på basis av de utredningar som utförts och konsekvenserna av verksamheten enligt vad går att bedöma på förhand. Med hänsyn till detta hade man i ärendet att med anledning av besvären av en invånarförening ta ställning till huruvida de för miljötillståndsprövningen utförda bullerutredningarna var gjorda på tillbörligt sätt. En ytterligare fråga var huruvida statsrådets förordning om riktvärden för utomhusbuller från vindkraftverk (1107/2015), vilken trätt i kraft efter att tiden för kungörelse av ansökan löpt ut, kunde beaktas vid miljötillståndsprövningen.

Statsrådets förordning (1107/2015) blev med hänsyn till tidpunkten för kungörelse inte direkt tillämplig vid handläggningen av ansökan. De riktvärden för bullernivå som framgick av förordningen kunde detta oaktat vid tillståndsprövningen av projektet tas i beaktande som material innefattande ny bakgrundsinformation då man bedömde förutsättningarna för beviljande av tillstånd i förhållande till olägenhet för hälsan, betydande annan förorening av miljön och oskäliga besvär enligt 17 § i lagen angående vissa grannelagsförhållanden, liksom även vid fastställande av tillståndsvillkor.

Syftet med riktvärdena i sagda förordning var att förebygga generellt föranledda olägenheter av buller. Vid tolkningen av riktvärdena skulle därför vikt inte läggas vid eventuella individuella skillnader i upplevelsen av buller. Man hade heller inte i lagstiftningen utfärdat bindande eller riktgivande krav på avstånd mellan vindkraftverk och bosättning.

En miljöförvaltningsanvisning fanns tillgänglig avseende modelleringen av buller från vindkraftverk. Ifall det i enlighet med anvisningen beräknade buller som ett område utsattes för var smalbandigt, skulle mätresultatet i enlighet med statsrådets förordning korrigeras genom att addera 5 dB innan jämförelse med riktvärdena. Enligt den bullerutredning som gjorts för projektet var bullret smalbandigt vid viss frekvens. Då man likväl beaktande att den närmaste fritidsbyggnaden enligt utredningen fanns på ett avstånd om 1,6 kilometer och de närmaste byggnaderna för fast bosättning på ett avstånd om 2,2 kilometer från närmast placerade vindkraftverk samt därtill det att inverkan av bullrets smalbandiga karaktär minskar då avståndet mellan källan och det utsatta objektet växer, kunde bullrets smalbandiga karaktär inte på förhand bedömas ge upphov till en sådan negativ påverkan som skulle ha förutsatt korrigering av beräkningarna i enlighet med statsrådets förordning.

Miljöskyddslagen (527/2014) 39 § 2 mom., 49 § och 209 §

Statsrådets förordning om riktvärden för utomhusbuller från vindkraftverk (1107/2015)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Rauno Pääkkönen och Kirsi Kostamo. Föredagande Satu Sundberg.