HFD:2019:110

Social- och hälsovårdsministeriet hade avslagit ett arbetspensionsförsäkringsbolags ansökan om fastställelse enligt lagen om pension för arbetstagare av de särskilda grunder för pensionsförsäkringen som gällde kundåterbäringar. Enligt ministeriebeslutets motiveringar motsvarade den i ansökan avsedda ändringen inte i tillräckligt hög grad ministeriets tolkning av de krav lagen om pension för arbetstagare ställde på fördelningsgrunderna för överskottet. I beslutet hade varken innehållet i ministeriets tolkning, eller till vilken del bolagets ansökan inte motsvarade denna tolkning, förklarats.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bedömningen av om motiveringarna var tillräckliga skulle göras ur den synvinkeln, om företagets rätt att erhålla ett motiverat beslut och söka ändring i det, effektivt kunde tryggas. I ärendet hade inte ens efter handläggningen i förvaltningsdomstolen framkommit på vilket sätt den ändring i beräkningsgrunden som bolaget ansökt om försvårade tillämpningen av lagen om pension för arbetstagare eller skötseln av pensionsbolagens gemensamma ärenden, det vill säga varför de i lagen om pension för arbetstagare uppställda villkoren inte uppfylldes. Felet var väsentligt. Förvaltningsdomstolens och ministeriets beslut upphävdes och ärendet återsändes till ministeriet för ny behandling.

Finlands grundlag 2 § 3 mom. och 21 §

Förvaltningslagen 44 § 1 mom. 3 punkten och 45 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Alice Guimaraes-Purokoski, Mikko Pikkujämsä, Timo Räbinä och Anne Nenonen. Föredragande Kari Nieminen.