HFD:2019:156

Inom E-koncernen fattades 7.12.2010 ett beslut om att förnya koncernens organisation så att koncernens finska bolag C Ab fusionerades med Nordic-området och områdets bolag överfördes i ett nytt holding bolags ägo. Beslutet att grunda det nya holding bolaget, A SE, hade fattats 24.3.2011. A SE:s stadgeenliga säte hade 1.4.2011 registrerats till Nederländerna. A SE hade 28.6.2011 av det nederländska B B.V, som ingick i E-koncernen, köpt aktier i övriga bolag som ingick i E-koncernen, inklusive aktiestocken i C Ab.

A SE:s styrelse hade 25.7.2011 gjort ett förslag och en framställning om att flytta bolagets säte från Nederländerna till Finland. Flyttningen av A SE:s säte hade 29.9.2011 registrerats i Finlands handelsregister. A SE har inte under tidsperioden 1.4.2011 – 30.9.2011 gjort andra transaktioner än köpet av C Ab:s aktier. Bolaget har inte under nämnda period haft inkomster och bolagets utgifter har under perioden bestått av finansieringsutgifter och löneutgifter för en anställd. C Ab:s ekonomi-, personal-, patent- och kommunikationsavdelningars personal hade 1.10.2011 övergått i A SE:s tjänst.

Enligt art. 8.2 och 8.3 i rådets förordning om stadga för europabolag (SE) ska bolagets lednings- eller förvaltningsorgan innan det nya bolaget registreras i sitt nya hemland avfatta ett förslag om flyttning och en redogörelse där flyttningens juridiska och ekonomiska aspekter förklaras och motiveras och där det förklaras vilka följder flyttningen får för aktieägare, borgenärer och arbetstagare.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med beaktande av den tid som enligt nämnda artikel behövs för uppgörande av förslaget om flyttning, att de åtgärder som enligt förordningen förutsattes för att flytta A SE:s säte, hade påbörjats senast snart efter aktieaffären. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg det också ha varit i praktiken säkert att A SE:s säte flyttas från Nederländerna till Finland senast då avfattandet av de i förordningen avsedda redogörelserna med syfte att flytta sätet hade påbörjats eftersom A SE inte före sätet flyttades har idkat egen affärsverksamhet och för att bolaget hade haft endast en aktieägare.

Efter att som en helhet ha bedömt det faktum att A SE grundades i Nederländerna, bolagets verksamhet i Nederländerna och flyttningen av bolagets säte från Nederländerna till Finland, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att åtgärderna i fråga hade vidtagits för att kringgå det skatteunderlag som fastställts i lag och därigenom endast i syfte att A SE skulle undgå betala överlåtelseskatt på köpesumman för aktierna i C Ab. Under dessa omständigheter hade A SE varit skyldig att erlägga överlåtelseskatt på sitt förvärv av aktierna i C Ab. Det var frågan om konstgjord verksamhet och därför kunde bolaget åläggas att erlägga överlåtelseskatt enligt 37 § i lagen om överlåtelseskatt utan att detta stred mot de i fördraget om europeiska unionens funktionssätt garanterade grundläggande friheterna. Omröstning 4 – 3.

Lagen om överlåtelseskatt 15 § 1 mom., 16 § 1 mom. (232/2004), 20 § 1 mom. (931/1996), 21 § 1 mom., 27 § 1 mom. (931/1996), 33 § 1 mom. (526/2010) och 3 mom. (931/1996) samt 37 § (931/1996)

Inkomstskattelagen 9 § 1 mom.

Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, ändrad genom förordningarna 885/2004 och 1791/2006, art. 8 och art. 70.2

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Alice Guimaraes-Purokoski, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Anne Nenonen. Föredragande Katja Syväkangas.