Högsta förvaltningsdomstolen avslog sametingets styrelses ansökan om återbrytande

Publicerad 5.7.2019

Högsta förvaltningsdomstolen har idag avslagit sametingets styrelses ansökan om återbrytande av lagakraftvunna beslut. Ansökan gällde sammanlagt 97 beslut av högsta förvaltningsdomstolen från år 2011 och 2015. Högsta förvaltningsdomstolen hade i besluten på besvär över sametingets styrelses beslut förordnat att en person skulle upptas i sametingets vallängd.

Som väsentlig grund för ansökan låg de synpunkter FN:s människorättskommitté gav 1.2.2019. Människorättskommittén ansåg att Finland hade brutit mot rättigheterna enligt artikel 25 och 27 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter för att högsta förvaltningsdomstolen i sina s.k. helhetsbedömningsbeslut hade omfattat en tolkning av 3 § i sametingslagen, som gäller på vilka grunder en person kan upptas i vallängden, som inte hade grundat sig på rimliga och objektiva kriterier.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i 33 ärenden som ansökan om återbrytande gällde, att ärendena inte hade varit sådana där domstolen använt sig av en sådan helhetsbedömning som avsågs i ansökan om återbrytande. I dessa ärenden hade personen antingen på grund av språkkunskap (3 § 1 punkten i sametingslagen), eller släktskap (3 § 3 punkten i sametingslagen), ansetts uppfylla kriterierna för att upptas i vallängden. Högsta förvaltningsdomstolen avslog enhälligt ansökan om återbrytande i dessa ärenden. Ett av besluten har publicerats som årsboksbeslut (HFD 2019:89).

Ansökan om återbrytande gällde i 64 fall ärenden där en person efter en helhetsbedömning hade ansetts uppfylla kriterierna för att upptas i vallängden, eller en sådan persons efterkommande. Högsta förvaltningsdomstolen avslog ansökan om återbrytande avseende dessa ärenden efter omröstning. Ett av besluten har publicerats som årsboksbeslut (HFD 2019:90).

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i motsats till människorättskommittén, att den inte hade förbigått de i 3 § i sametingslagen nämnda objektiva kriterierna då den gjorde en helhetsbedömning, eller att den tillämpat lagen uppenbart oriktigt i ljuset av den, vid den tidpunkt då ärendena avgjordes, aktuella praxisen inom internationell rätt. Trots de ovan beskrivna skillnaderna i synsätt ifrågasatte högsta förvaltningsdomstolen inte människorättskommitténs synpunkter gällande tolkningen av de bestämmelser om ursprungsfolkens kollektiva rättigheter, bl.a. betydelsen av gruppidentifikation, som föreskrivs i MP-konventionen och andra källor för internationell rätt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att dessa avgöranden av människorättskommittén, som givits efter de beslut som ansökan om återbrytande gällde, inte utgjorde i 63 § 1 mom. 3 punkten i förvaltningsprocesslagen avsedd ny utredning, utan ansökan skulle bedömas utgående från uppenbart oriktig tillämpning av lag enligt 2 punkten.

I de högsta domstolarnas rättspraxis har till denna del beaktats om lagtillämparen utgående från existerande praxis borde ha varit medveten om det internationella organets tolkning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte hade framförts sådana grunder i ärendet som skulle ge anledning till att avvika från nämnda de högsta domstolarnas stadgade praxis.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte fanns skäl till återbrytande enligt förvaltningsprocesslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen har idag postat besluten till sametingets styrelse och valnämnd samt till varje enskild person som är föremål för besluten.

Årsboksbesluten finns som bilaga till pressmeddelandet. Årsboksrubrikerna har även publicerats på nordsamiska och enaresamiska.

Kontaktuppgifter:
Päivi Musakka, kommunikationschef, 050 341 1347, paivi.musakka(at)oikeus.fi


Länkar

Tillbaka till början |