HFD:2017:71

De asylsökande var en familj med ett barn från Afghanistan. Familjen hade hazarbakgrund. Som grund för sitt behov av internationellt skydd hade de hänvisat till kvinnans arbete som lärare, sin etniska bakgrund och det allmänt dåliga säkerhetsläget på sin hemort. Besvären i högsta förvaltningsdomstolen gällde inte asyl. På besvär av Migrationsverket skulle det avgöras om det i saken hade framförts betydande grunder att tro att graden av urskillningslöst våld på grund av väpnad konflikt på sökandenas hemort blivit så hög att familjen ifall den sändes tillbaka dit skulle utsättas för i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd verklig risk att lida allvarlig skada.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade sig på ett allmänt plan och specifikt gällande Afghanistan om de kriterier med vilka graden av våld i en beväpnad konflikt ska bedömas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det urskillningslösa våldet i vissa lokala konflikter i den nuvarande konflikten i Afghanistan då de är som mest intensiva under en viss tid på ett bestämt område uppnår en sådan grad av våld att vem som helst som uppehåller sig på området måste anses utsättas för verklig risk att lida i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen och art. 15 punkt c i det omarbetade skyddsdirektivet avsedd allvarlig skada. Enligt aktuell landinformation överstegs, med beaktande av den beväpnade konfliktens art och natur, denna grad inte i hela det landskap som bedömningen gällde. I ärendet skulle förutom de kollektiva aspekterna gällande säkerhetsläget på asylsökandenas hemort, också asylsökandenas personliga omständigheter bedömas. Med beaktande av att asylsökandenas bakgrund avvek från majoritetsbefolkningens och asylsökandenas personliga omständigheter hade det framförts betydande grunder att tro att familjen ifall den sändes tillbaka på sin hemort skulle utsättas för i 88 § 1 mom. inledande stycket och 3 punkten i utlänningslagen avsedd verklig risk att lida allvarlig skada. Förvaltningsdomstolen hade kunnat upphäva Migrationsverkets beslut och återvisa ärendet till verket för utredning om internt flyktalternativ enligt 88 e § i utlänningslagen.

Finlands grundlag 9 § 4 mom.

Europeiska människorättskonventionen art. 3

Europeiska unionens stadga för grundläggande rättigheter art. 19

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet; omarbetning) art. 2 punkt f och art. 15 punkt c

Europeiska människorättsdomstolens domar i ärendena 23.8.2016 (J.K. m.fl. v. Sverige), 5.7.2016 (A.M. v. Nederländerna), 9.4.2013 (H. och B. v. Storbritannien), 29.1.2013 (S.H.H. v. Storbritannien), 28.6.2011 (Sufi och Elmi v. Storbritannien) och 27.5.2008 (N. v. Storbritannien)

EU-domstolens domar i målen C-465/07, Elgafaji, och C-285/12, Diakté

Utlänningslagen 88 § 1 mom., 88 c §, 88 d § och 147 §