HFD:2021:34

Kommunens miljöskyddsmyndighet hade beviljat miljötillstånd till en distributionsstation för flytande bränslen som fanns på ett I-klassens (sedermera Klass 1E) grundvattenområde inom ett tillrinningsområde för grundvattenbildning. Förvaltningsdomstolen upphävde tillståndsbeslutet och avslog tillståndsansökan. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte det åt sökanden beviljade miljötillståndet ändrat i kraft.

Frågan gällde om tillståndssökanden hade framlagt sådan utredning i miljötillståndsärendet som utvisade att risken för förorening av grundvattnet var så liten att förutsättningarna för beviljande av miljötillstånd till distributionsstationen med beaktande av tillståndsvillkoren uppfylldes.

Distributionsstationen låg vid randen av en grundvattenbildning. Från distributionsstationens område rann grundvattnet först till grundvattenområdets randområde varefter det bytte riktning och sydost om stationen rann tillbaka i grundvattenbildningens huvudströmningsriktning, varifrån grundvattnet utmynnade i en å. Grundvattnet rann inte från distributionsstationens område till grundvattenbildningens kärnområde utan bortåt från åsens inre. Risken för att grundvattenområdet skulle förorenas på ett stort område var liten redan på grund av detta.

Det fanns inga vattentäkter, hushållsvattenbrunnar eller lämpliga brunnsplatser för vattentäkt i grundvattnets strömningsriktning. Grundvattnets yta var vid distributionsstationen på cirka 22 meters djup.

Trots att verksamheten inte i denna situation orsakade någon risk för samhällets vattenanskaffning och risken för att grundvattnet skulle förorenas på ett stort område med beaktande av vad som nämnts ovan var liten, konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att all förorening av grundvatten som finns i marken är förbjuden med stöd av miljöskyddslagen. I distributionsstationens jordmån förekom ställvis finmaterial som försvagade vattengenomträngligheten, men i jordmånen fanns också materia som i hög grad var vattengenomträngligt. I utredningen om grundvattenförhållandena hade inte helt uteslutits att vattnet från distributionsstationens område hade någon förbindelse till grundvattnet. För att hindra en följd som var i strid med förbudet att förorena grundvatten enligt 17 § i miljöskyddslagen förutsattes därför att det med hjälp av bland annat tekniska skyddsåtgärder gick att på ett tillräckligt tillförlitligt sätt stänga den hydrologiska förbindelsen från distributionsstationens område till grundvattnet.

Sökanden hade uppvisat tekniska och konstruktionsmässiga skyddsåtgärder för grundvattnet vilka efter en förhandsbedömning var omfattande och till vissa delar överskred skyddsnivåerna enligt standarderna och bestämmelserna för distributionsstationer. De i enlighet med ansökan och de av högsta förvaltningsdomstolen preciserade tillståndsvillkoren genomförda skyddsåtgärderna representerade under dessa omständigheter bästa tillgängliga teknik. Högsta förvaltningsdomstolen preciserade tillståndsvillkoren om uppföljning av verksamheten och provtagning och utökade tillståndsvillkoren med nya krav på undersökning och avlägsnande av de på distributionsstationens område redan upptäckta halterna av petroleumkolväten, kontroll av de tekniska skyddsåtgärdernas installationsarbeten och en försäkran om att skyddskonstruktionerna fungerade.

Utgående från den av sökanden framförda riskbedömningen kunde varken verksamhetens olycksfallsrisk eller risker som berodde på skadegörelse eller mänskliga misstag helt uteslutas. Riskerna kunde ändå anses minska till en tillräckligt låg nivå genom de säkringsåtgärder som ingick i tillståndet. Med beaktande av att grundvattnet fanns djupt i marken på distributionsstationens område, de tekniska och konstruktionsmässiga skyddsåtgärderna som ingick i tillståndet och vilka felfritt genomförda väsentligt minskade risken för förorening av grundvattnet, observationssystemen för utsläpp och beredskapsplanerna för olycksfall samt de preciseringar högsta förvaltningsdomstolen gjort i tillståndsvillkoren, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den av verksamheten orsakade risken för förorening av grundvattnet hade utretts vara mycket liten.

Den av distributionsstationens verksamhet orsakade föroreningen och risken för förorening var under dessa omständigheter och med nämnda skyddsåtgärder möjlig att förebygga till så liten att verksamheten inte enligt en förhandsbedömning orsakade någon följd i strid med förbudet mot förorening av grundvatten enligt 17 § i miljöskyddslagen. Placeringen av distributionsstationens verksamhet på den i ansökan uppgivna platsen stred inte heller mot 11 § och 20 § 1 punkten i miljöskyddslagen. Således uppfylldes i ärendet kraven för beviljande av miljötillstånd enligt 49 § i miljöskyddslagen då tillståndsvillkoren följdes. Förvaltningsdomstolens beslut skulle upphävas och kommunens miljöskyddsmyndighets beslut sättas i kraft, ändrat till ovan nämnda delar.

Miljöskyddslagen 11 §, 17 § 1 mom., 20 §, 48 § 1 och 2 mom., 49 § 1–4 punkterna

Omr. 5 – 2

Se och jmfr. HFD 2010:28, HFD 2011:37, HFD 2015:45, HFD 2020:13 och HFD 2020:14

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Monica Gullans samt miljösakkunnigråden Harri Koivusalo och Anna-Liisa Kivimäki. Föredragande Päivi Korkeakoski.