Referendarierådet Kristina Björkvall

Arbetet som föredragande i högsta förvaltningsdomstolen innebär en balansgång mellan mångsidighet och specialisering. Vilket rättsområde specialiseringen gäller styrs både av föredragandens bakgrund och intresse och av vilket behov av specialkunskap som uppstår. Att föredragandens modersmål har betydelse i sammanhanget är närmast en kuriositet.

Tidigare skribenter som beskrivit vardagen i högsta förvaltningsdomstolen har redan konstaterat att domstolen handlägger ärenden av de mest skiftande slag. Denna mångfald och de utmaningar den för med sig är stimulerande och sannolikt en delorsak till att högsta förvaltningsdomstolens personal i så stor utsträckning är sin arbetsplats trogen. I synnerhet domarna kommer i kontakt med ett mycket brett spektrum av olika ärenden. Som föredragande har man större möjlighet att specialisera sig inom ett visst rättsområde, men man måste också vara beredd att vid behov bredda sakkunskapen. Samhällsutvecklingen och ändringar både i den nationella lagstiftningen och de internationella ramarna för rättstillämpningen bidrar givetvis också till att det ständigt uppstår nya problem att lösa.

Som föredragande med lång erfarenhet av arbetet på högsta förvaltningsdomstolen har jag under olika perioder fått bekanta mig med mångahanda ärenden, men en viss ärendegrupp har funnits med i bilden genom åren, nämligen den som numera brukar kallas IPR-ärenden (från engelskans Intellectual Property Rights). Ursprungligen engagerades jag som föredragande i patentärenden på grund av mitt modersmål, eftersom språket i dessa i högre grad än någon annan typ av ärenden dåförtiden var svenska. Snart fick jag också ägna mig åt varumärkesärenden, som också ofta var svenskspråkiga, och småningom dessutom ärenden i vilka det var fråga om mönsterskydd, registrering av nyttighetsmodellrätt och domännamn. Samtliga dessa ärenden faller inom ramen för högsta förvaltningsdomstolen kompetens när ändringssökandet gäller beslutet om registrering av ifrågavarande rätt.

Numera är IPR-ärendena inte svenskspråkiga särskilt ofta. Antagligen beror det här helt enkelt på att det har skett en generationsväxling bland patent- och varumärkesombuden. Numerärt sett har ärendegruppen krympt på senare år. Det beror bland annat på att Finlands medlemskap i Europeiska patentorganisationen och Europeiska unionen öppnat kanaler för sökanden att med en enda ansökan skydda sin ensamrätt på ett större område än det nationella territoriet. Den internationella karaktär som IPR-ärendena alltid har haft har alltså accentuerats ytterligare. Numera styrs också tolkningen av harmoniserad nationell lagstiftning i hög grad av unionens domstols rättspraxis. Så är fallet framför allt på varumärkesrättens område. Allt oftare tenderar parterna också att dra paralleller till beslut som fattats av Europeiska unionens kontor för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) samt av andra länders registreringsmyndigheter och domstolar.

IPR-fältet har överhuvudtaget genomgått stora förändringar och en tämligen stark profilhöjning i och med att de immateriella rättigheternas ekonomiska värde fått allt större uppmärksamhet och betydelse på marknaden. Nationellt sett har en stor förändring i fråga om rättsskyddet i IPR-ärenden skett i och med att besvärsnämnden vid Patent- och registerstyrelsen har upphört och IPR-ärendena från och med september 2013 koncentrerats till marknadsdomstolen. Reformen innebär för högsta förvaltningsdomstolens del att besvär över marknadsdomstolens beslut i fortsättningen prövas bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På grund av övergångsbestämmelser har direkt besvärsrätt dock gällt i alla ärenden som avgjorts hittills.

Att fungera som föredragande i ärenden som gäller patent och nyttighetsmodellrätt innebär en särskild utmaning i och med att en juristexamen självfallet inte ger tillräckliga förutsättningar för att ta ställning till de tekniska skillnaderna mellan den uppfinning ärendet gäller och den teknik som anförts som hinder för patent eller nyttighetsmodellrätt, hur grundligt dessa skillnader än har utretts i parternas skrivelser och i Patent- och registerstyrelsens utlåtande. Därför är det av utomordentlig betydelse att domarsammansättningen i dessa ärenden förstärks med två överingenjörsråd. Också när den uppfinning det är fråga om inte faller inom ramen för deras respektive specialområde kan de tack vare sin breda allmänna tekniska kunskap tolka utredningen så att avgörandet kan baseras på en trygg grund också i teknisk bemärkelse.

Som svenskspråkig föredragande bland mestadels finskspråkiga kolleger betraktas man ofta som en representant för landets finlandssvenskar och får därför lov att intressera sig litet extra också för frågor som gäller språkliga rättigheter. Dessa värderas överlag högt i högsta förvaltningsdomstolen. Det är en glädje att kunna konstatera att den som vänder sig till högsta förvaltningsdomstolen på svenska kan vara säker på att få en lika seriös och kunnig behandling av sitt ärende som alla andra.

 
Publicerad 26.3.2015