19.8.2016/3441

A Ab tillhandahöll per telefon och över nätet rådgivnings- och tidsbokningstjänster inom hälso- och sjukvården för en annan enhet, som tillhandahöll hälso- och sjukvårdstjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård. De tjänster som A Ab producerade riktade sig till slutkunderna/patienter inom hälso- och sjukvården, det vill säga privatpersoner, men enligt ett avtal producerade A Ab tjänsterna inte för dem, utan för den nyss nämnda andra enheten, som också fakturerades för tjänsterna. När slutkunderna ringde upp den andra enhetens tidsboknings- och rådgivningsnummer, överstyrdes samtalen till A Ab.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården hade med stöd av lagen om privat beviljat A Ab tillstånd till bedömning av vårdbehov vid tidsbokning, så att bedömningen utfördes av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som var anställda av A Ab. Enligt det förhandsavgörande som A Ab hade meddelats skulle A Ab inte betala mervärdesskatt för den tjänst som de anställda utförde när de bedömde vårdbehovet.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till bland annat om A Ab skulle betala mervärdesskatt för det vederlag som bolaget debiterade för tidsbokningstjänsten. Tidsbokningstjänsten betraktades inte som en sådan hälso- och sjukvårdstjänst som avses i 34 § och 35 § 1 mom. i mervärdesskattelagen eller som sådan sjukhusvård, sjukvård eller transaktion som är nära knuten till dessa som avses i 132 § 1 b i direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Tidsbokningstjänsten ansågs vara den huvudsakliga prestationen i sammanhanget, varför A Ab inte heller enligt 36 § 5 punkten i mervärdesskattelagen ansågs överlåta tidsbokningstjänsterna i anslutning till att bolaget tillhandahöll skattefria hälso- och sjukvårdstjänster. A Ab skulle betala mervärdesskatt för försäljningen av tidsbokningstjänsterna. Högsta förvaltningsdomstolen biföll besvären, som anförts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Koncernskattecentralens förhandsavgörande för tiden 30.4.2014–31.12.2015

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 34 §, 35 § och 36 § 5 punkten (1767/1995)

Rådets direktiv 2006/112/EG artiklarna 132.1 b, 133 och 134 i mervärdesskattelagen

Unionens domstols dom i de förenade målen C-394/04 och C-395/94, Ygeia

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Marita Eeva.