17.1.2017/130

Vid en granskning som ansvarsområdet för arbetarskyddet utfört hade A Ab i anslutning till ett avtal som A Ab slutit med B Ab såsom sådan utredning som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten i beställaransvarslagen visat upp två dokument, vilka rubricerats såsom intyg över betalda skatter. I intygen hade använts olika stilsorter och storlek på texten. Dessutom var texten delvis sned. Enligt den uppgift som ansvarsområdet för arbetarskyddet hade fått från Skatteförvaltningen var skatteintygen inte äkta. I anslutning till samma avtal hade A Ab också såsom sådan utredning som avses i 5 § 1 mom. 4 punkten i beställaravgiftslagen visat fram ett dokument, som enligt anteckning i dokumentet var utfärdat av ett arbetspensionsförsäkringsbolag och rubricerat som intyg över betalning av APL-försäkring. I intyget hade använts olika stilsorter och storlek på texten. Texten var delvis sned. I intyget fanns inte heller någon sidfot, det vill säga de uppgifter som avses i 15 § i företags- och organisationsdatalagen (arbetspensionsbolagets företags- och organisationsnummer, bolagets registrerade firma, hemort och adress). Enligt den uppgift som ansvarsområdet för arbetarskyddet hade fått av arbetspensionsförsäkringsbolaget var det dokument som A Ab visat fram såsom APL-intyg inte äkta.

Ansvarsområdet för arbetarskyddet hade ansett att A Ab inte hade visat tillräcklig omsorg när bolaget accepterade B Ab:s vaga intyg. Med anledning av detta samt andra omständigheter hade A Ab påförts en 5 200 euro stor försummelseavgift.

Förvaltningsdomstolen hade ansett att intygen inte såg så felaktiga ut att A Ab:s representanter hade haft orsak att misstänka äktheten av dem enbart med anledning av hur intygen såg ut. Förvaltningsdomstolen hade efter en helhetsbedömning av saken ansett att A Ab:s försummelse hade varit så ringa att det med stöd av 9 § 4 mom. i beställaransvarslagen var motiverat och skäligt att inte påföra A Ab påföljdsavgift.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt beställaransvarslagen ska beställaren i de situationer som avses i lagen inhämta sådana uppgifter och utredningar om sin avtalspart att beställaren med dessa som grund kan bedöma om avtalsparten är pålitlig eller inte. När beställaren bedömer pålitligheten hos sin avtalspart, ska såsom en viktig omständighet vid bedömningen betraktas om de utredningar som avtalsparten lämnar är äkta eller inte. Om det finns anledning att misstänka att utredningen inte är äkta, ska beställaren därför förvissa sig om att den är det. Eftersom ett pensionsförsäkringsbolag enligt lagen är skyldig att i ett intyg som det utfärdar anteckna de uppgifter som avses i 15 § i företags- och organisationsdatalagen, var intyget över betalning av APL-försäkring ofullständigt på en väsentlig punkt. A Ab borde därför ha betvivlat äktenheten av det intyg som presenterats för bolaget såsom ett intyg utfärdat av ett arbetspensionsförsäkringsbolag och borde ha förvissat sig om att det var äkta. A Ab borde härvid också ha försäkrat sig om att den övriga utredning som bolaget fått av sin avtalspart var äkta och lagt märke till att det fanns avvikelser i beskattningsintygens skrivdräkt.

Eftersom A Ab inte hade gått till väga på ovan nämnt sätt, utan såsom utredning hade accepterat dokument vars äkthet det hade funnit orsak att betvivla, hade A Ab försummat den utredningsskyldighet om vilken bestäms i 5 § i beställaransvarslagen. Eftersom A Ab:s gärning inte skulle anses vara ringa, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft det beslut som ansvarsområdet för arbetarskyddet hade fattat. Omröstning 4–1.

Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft 1 §, 5 § 1 mom., 5 a § och 9 § 1 mom. 1 punkten

Företags- och organisationsdatalag 15 § (637/2006) 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Jouko Tuomi.