2.6.2017/2620

Ett barn hade varit brådskande placerat under cirka fem månaders tid. Under denna tid hade barnet ofta besökt sina morföräldrar, som även var barnets vårdnadshavare. Efter att den brådskande placeringen hade avslutats, hade den ena av morföräldrarna yrkat att kommunen skulle ersätta de kostnader som morföräldrarna haft för barnets besök hos dem. Ersättning yrkades för uppehälle under 32 dagar samt för resekostnader som morföräldrarna haft för att transportera barnet. Kommunens tjänsteinnehavare avslog ersättningsyrkandet och kommunens grundtrygghetsnämnd morförälderns begäran om omprövning av tjänsteinnehavarens beslut. Förvaltningsdomstolen avslog morförälderns besvär.

Ersättningsyrkandet hänförde sig till bestämmelsen i 54 § 1 och 2 mom. i barnskyddslagen, där det bestäms om hur barnet ska tillförsäkras mänskliga relationer och hur sådana relationer ska stödjas. Ett med stöd av nämnda paragraf fattat beslut hade inte i barnskyddslagens 90 § 1 mom. nämnts bland de beslut som kunde överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I barnskyddslagen fanns inte heller bestämmelser om att ett sådant ersättningsyrkande som detta med stöd av nämnda lag skulle behandlas som ett förvaltningstvistemål. Beslutet nämndes inte heller i 92 § 1 mom. i barnskyddslagen bland de beslut i vilket ändring kunde sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ärendet enligt 69 § i förvaltningsprocesslagen borde ha behandlats som ett förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen och inte som besvär över grundtrygghetsnämndens beslut att avslå morförälderns begäran om omprövning. Omröstning 6–1.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Niilo Jääskinen, Matti Halén, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Anne Nenonen och Maarit Lindroos. Föredragande Mika Paavilainen.