19.10.2017/5229

Överstelöjtnant A som varit byråofficer inom gränsbevakningen hade blivit uppsagd och med omedelbar verkan för hela uppsägningstiden avstängts från sin tjänsteutövning. A, som i förvaltningsdomstolen uppträtt utan jurist eller biträde, hade där begärt att besluten gällande uppsägningen och avstängningen skulle upphävas. Han hade också begärt muntlig förhandling i ärendet.

Förvaltningsdomstolen hade ansett att det var uppenbart onödigt att hålla muntlig förhandling och hade avslagit A:s begäran om muntlig förhandling och hans besvär. Enligt förvaltningsdomstolens beslut var den centrala frågan i ärendet endast om arbetsgivaren hade kunnat ålägga A att på grund av sin nedsatta arbetsförmåga genomgå undersökning av hälsotillståndet och vilken juridisk betydelse A:s vägran att genomgå en sådan undersökning skulle ges. Enligt förvaltningsdomstolen kunde ärendet avgöras utgående från handlingarna i ärendet och ett muntligt hörande av rättegångsparterna och vittnen skulle inte ha gett sådan tilläggsutredning som haft betydelse för ärendets utgång.

Högsta förvaltningsdomstolen beaktade ärendets natur, ärendets objektivt sett stora betydelse för A, A:s begäran om muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen, att A saknat jurist eller biträde i förvaltningsdomstolen samt europeiska människorättskonventionens artikel 6.1 och 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen i skenet av lagrummets detaljmotiveringar och ansåg att förvaltningsdomstolen borde ha hållit muntlig förhandling i ärendet. En muntlig förhandling kunde inte på de grunder som förvaltningsdomstolen framfört anses uppenbart onödig.

Förvaltningsprocesslagen 38 § 1 och 3 mom.

Europeiska människorättskonventionen artikel 6.1

Europeiska människorättsdomstolen dom 9.6.2016 Madaus v. Tyskland

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Anne Nenonen, Maarit Lindroos, Taina Pyysaari och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Riitta Hämäläinen.