27.10.2017/5465

Den ledande socialarbetaren för samkommunen för grundtrygghet hade med samma beslut begränsat barnets kontakt med sina farföräldrar A och B. Beslutet hade sänts för delgivning mot mottagningsbevis gemensamt åt A och B och hade mottagits av A.

Förvaltningsdomstolen hade avvistat A's och B's gemensamma besvär över det nämnda beslutet utan prövning på den grunden att de hade anförts för sent.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den ledande socialarbetaren med samma beslut hade avgjort två ärenden som gällde begränsning av kontakterna och att beslutet borde ha delgivits skilt åt vardera farförälder. Det var inte fråga om ett ärende som angår två eller flera parter gemensamt på det sätt som avses i 56 §:n 2 momentet i förvaltningslagen.

Besvärstiden hade inte för B's del börjat löpa från den tidpunkt då A bevisligen hade delgivits beslutet.

Förvaltningsdomstolen borde inte ha avvisat B's besvär på den grunden att de hade anförts för sent. Därför återvisades ärendet till denna del till förvaltningsdomstolen för ny prövning.

Omröstning 4-1

Förvaltningsprocesslagen 22 §

Förvaltningslagen 54 § 1 momentet, 55 § 1 momentet 56 § 2 momentet och 60 § momentet

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Outi Suviranta, Anne Nenonen och Maarit Lindroos. Föredragande Annina Nieminen.