21.11.2018/5397

A Ab var en tandläkarstation, som utöver bastandvård erbjöd patienter vård för olika funktionsstörningar i tuggsystemet bland annat med användning av bettskenor. Inför tillverkningen av bettskenor utförde en tandläkare behövliga undersökningar, på basis av vilka en individuell bettskena tillverkades för patienten. Patienten använde härefter bettskenan på egen hand och skenans vårdande verkan baserade sig på användningen av densamma.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte det av centralskattenämnden givna förhandsavgörandet, enligt vilket bettskenan inte ansetts utgöra en sådan vara som sedvanligt ingår i vården och överlåts av den som bedriver vårdverksamheten enligt vad som avses i 34 § 2 mom. i mervärdesskattelagen. Eftersom försäljningen av bettskenor inte befriats från mervärdesskatt, skulle A Ab betala mervärdesskatt på försäljningen.

Centralskattenämndens förhandsavgörande för tiden 16.2.2018–31.12.2019.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 17 §, 18 §, 34 §, 35 § och 36 § 3 punkten

Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG artikel 135.1

Se även HFD 14.11.2016 liggarenummer 4802

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Janne Aer, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Marita Eeva.