21.2.2019/682

A Ab var ett bolag som erbjöd simhalls- och motionstjänster och för detta ändamål ägde simhallar och lokaler för inomhusmotion. Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde vilken skattesats som skulle tillämpas på en överlåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten till idrottslokalerna i de fall då utrymmena överläts till en aktör som inte i lokalerna idkade försäljning av sådana motionstjänster som omfattades av en sänkt skattesats, utan försäljning av sådana undervisningstjänster inom motion som föll inom ramen för den allmänna skattesatsen.

Syftet med den sänkta skattesatsen, som är en form av skattestöd, var att sänka konsumtionspriserna på de nyttigheter som omfattades av den sänkta skattesatsen. Att tillämpa den sänkta 10 procents skattesatsen på en överlåtelse av nyttjanderätten till idrottslokalerna i de fall lokalerna inte skulle användas till sådana idrottstjänster som omfattades av den sänkta skattesatsen eller var skattefria, utan till aktörer som använde utrymmena för motionsundervisning som föll inom ramen för den allmänna skattesatsen, skulle strida mot systemets syfte. På dessa grunder och eftersom undantag som gjorts från tillämpningen av den allmänna skattesatsen skulle tolkas snävt, hade A Ab inte rätt att tillämpa den sänkta 10 procents skattesatsen på en överlåtelse av tillfällig karaktär av nyttjanderätten till idrottslokalerna till aktörer som använde utrymmena för sådan motionsundervisning som föll inom ramen för den allmänna skattesatsen. Omröstning 4-1.

Centralskattenämndens förhandsavgörande för tiden 2.3.2018–31.12.2019.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 29 § 1 mom. 4 punkten, 84 § och 85 a § 1 mom. 3 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt art. 98.1 och 2 samt punkt 14 i bilaga III

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Anne Nenonen. Föredragande Marita Eeva.