21.5.2019/2293

Barnet hade enligt förvaltningsdomstolens beslut omhändertagits och placerats i vård utom hemmet eftersom hon genom sitt eget beteende allvarligt äventyrat sin hälsa och utveckling. Barnet hade som 11-åring lockats till ett för sin ålder olämpligt sexuellt förhållande med en medelålders man. Sedermera hade barnet på eget initiativ upprepade gånger hållit kontakt med mannen.

Barnets vårdnadshavare hade med till bruk stående uppfostringsmetoder försökt skydda barnet. I syfte att skydda barnet hade även myndighetssamarbete inletts, barnet hade erhållit omfattande hälsovårdstjänster och familjen hade erbjudits stödåtgärder inom öppenvården i enlighet med barnskyddslagen. Trots åtgärderna fortsatte barnets kontakt med mannen och man lyckades inte helt bryta den ens under den brådskande placeringen.

Förvaltningsdomstolen ansåg att omhändertagandet av barnet och placeringen i vård utom hemmet med beaktande av ärendet som helhet var i enlighet med barnets bästa trots att barnet och vårdnadshavaren motsatte sig.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog barnets och vårdnadshavarens besvär. Förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

Barnskyddslagen 4 § 2 mom. och 40 §

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Janne Aer, Petri Helander, Ari Wirén och Toomas Kotkas. Föredragande Johanna Haapala-Mrena.